Göteborgsposten – 8 november 1864, sida 1

Un —— — rätta lit börjar med det 17:de århundradet, och samma årh. började religionsstridigheterna mom Europa taga en allvarligare karakter; liksom ärven då de första tecknen visade sig till den stora kamp mellan konungamakt och solkfrihet, som England skulle genomgå, etterföljdt vida senare at andra. Parallelen med närv. tid är oafvislig. Det var år 1606, då en skara utvandrare landsteg i det nu al kolossala armåer omtvistade Virginien. Detta syntes dem då vara det bästa fattig mans land i hela verlden. Redan 1621 fick den lilla kolonien sin konstitution, hvilken blet mönstret tör de andra konstitutioner, som amerikanarne gålvo sig, och var den första författning som införde allmän rösträtt. Ånnu kämpa tolk och furstar med hvarandra i Europa om en sådan rätt — den finnes blott i ett land, Frankrike, och det är absolutistiskt styrdt, men af ett snille, hvilket upphjelper institutionen. 1641 begärde Virginiaboarne trihandel, 1864 är frihandeln förstörd i Nordstaterna och nu först börja vi rätt uppfatta sanningen i Virginiernas sentens 1641: Frihandel är det borgerliga samfundets lit och blod?. 1682 törde väkarekungen? William Penn mer än 2,000 menniskor till det land, som etter honom fick namn al Pennsylvanien, der religionsfriheten först slog rot, yttrande sig i qväkarnes tolerans. — 1864 står religiös tolerans och religionsfvihet främst på dagordningen inom Europa. Och 100 år derefter, 1783, hade de ameikanska kolonisterna tillkämpat sig sitt oberoende. En ny stat hade uppstått, som snart skulle bli en verldsmakt. Den omfattade då 15 å 16.000 qvadratmil och c:a 3 millioner menniskor. — 1864 har denna stat eller sammanfattning af stater uppoflrat på Bellonas blodiga altar mer än 23-delar af denna summa menniskor, och detta fastän Tocqueville tör 30 år sedan sade, med eko från hela Europa: Alla föregående unioner ha slutat med borgerligt krig eller träldom eller maktlöshet, derföre att de ej känt till den nya teorien si unionsförsattn.) Vi veta, hvilken anblick Amerika nu företer. Fastän splittradt genom blodigt krig, utöfvar dock en sådan tilldragelse som ett Nordstaternas presidentval inflytande på alvägandet af den politiska ställningen inom Europa. Lincolns återval betyder kriget; kriget betyder Söderns underkastelse; Söderns underkastelse betyder krig med England. Dettas statsmän veta det och de följa derföre med ängslig oro händelsernas gång derborta. Denna fruktan har redan nu förlamat England och tvungir det att förklara sig bankrutt gentemot en sådan stat som Preussen, hvilken det förut bemött med största örversitteri och hån. För att kunna u;pträda med någon kraft gentemot den hel. alliansen behöfver Frankrike Englands allians. Denna måste nu saknas, och Frankrike nödgas operera med för små medel, att kunna med någon verkan arbeta i de förtryckta nationaliteternas intresse. Reaktionen skall veta att begagna denna maktlöshet hos de frisinnade regeringarne, eller rättare, den vet det redan, och hvart vi vända våra blickar inom det gamla Europa se vi reaktionen i full gäng. Den skall sramhärda häri, oförsyntare med hvarje ny framgång, tills slutligen reaktionens stormklocka skall dåna öfver Europa . . . men när den dagen är inne, det ligger i gudarnes knän. Det är dock säkert och obestridligt, att allt tyngre och svartare bli de moln, som nu stiga upp mot zenith at vårt politiska firmament. Menniskan eger dock icke rätt att mis trösta. I sjelfva den tilldragelse, som för