Göteborgsposten – 8 november 1864, sida 1

Lordens döttrar.) Af sörf. till Slottet East Lynnet, XXXVIL. Återigen ansigtet. Det var dagen efter earlens af Oakburn begrafning. knkan satt i sitt toilettrum i sin djupa sorgdrägt och den hvita mögsan, som betecknade den förlust hon gjort. Bredvid henne sutto i lika djup sorgdrägt, undantagandes mösvan, earlens döttrar, Jane, Laura och Lucy. Barnet LucY gret oupphörligt, Laura brast då och då ut i ursinnig jemmer, men Jane var lugn. Hon var lugn till det yttre, och kanske anade ingen annan än grefvinnan hennes inre qval. Janes sorg öfver förlusten af honom, som för alltid lemnat denna verlden och öfver förlusten af henne, som försvunnit, utan att någon visste på hvad sitt, var för bitter att kunna uttala sig, den låg längt under ytan. karlen af Oakburn och enkegrefvinnan lago i sina grafvar jemte hvarandra på den stora kyrkogården, och familjen Oakburns notarie kom in med testamenterna. kn kopia af grefvinnans testamente skulle uppläsas. emedan man visste att ett par af damerna, som sutto i rummet Forts. fr. N:o 259.