Göteborgsposten – 7 november 1864, sida 1

mindre ridhuset föreslogs konungens skål af korporalen vid Hästgardet Lönnberg. Äfven för de fattiga har dagen varit en festdag. Festmåltider gåfvos i fattighusen, arbetsinrättningarne o. 8. v. Illuminationen på aftonen var — säger ÄAftonbladet — utan tvitvel en af de allmännaste, och utan all fråga den praktfullaste som någonsin egt rum i hufvudstaden, då man icke tillförene vid något dylikt tillfälle haft till sitt förfogande sådana hjelpmedel, som elektriciteten och gasen. En mängd särskilda praktfulla partier kunna uppräknas, men hvarje sådan blet i och för sig till en obetydlighet vid Jemförelse med den öfverblick at det hela, som till töljd af Stockholms beundransvärda läge, kunde trån flera punkter erhållas. Ett skådespel sådant som det, hvilket erbjöd sig t. ex. från Mosebacke eller från Skeppsholmsbron, torde knappast någonstådes finna sin like. Utsigten af Stockholm från förstnämnda ställe är verldsberömd, och den erbjuder i allmänhet äfven om aftnarne, då stränder och gator afteckna sig med sina gaslågor, ett präktigt skådespel. Sedd i Fredags afton, då hela staden flödade af ljus, speglande sig i de mörka vattnen och frambrytande ur den vida, svarta ram af berg och skog, som begränsade synkretsen, var anblicken förtrollande. Från Skeppholmsbron erhöll inan visserligen en mindre vidsträckt öfverblick, men deremot pre senterade sig derifrån på det mest fördelaktiga säll Hera af illuminationens glanspunkter, såsom Gustaf Adolfs torg, Norrbro, Gustaf III:s staty, Slottsbacken, Skeppsbron, Carl Johans torg och slutligen denna södra amfiteater, der de på hvarandra upptornade husradernas rikt upplysta fönster strålade fram från den mörka bakgrunden. Beträffande detaljerna at illuminationen, som at stockholmstidningarna vidlyftigt omtalas, torde vi i morgondagens n:o kunna lemna ett utförligare meddelande. Ett at officerarne vid flottans station föranstaltadt fyrverkeri afbrändes kl. 128 på planen mellan Skeppsholmsbron och Kanonierkasornen. Banketten i Berns salong, som i anseende till illuminationen först kunde taga sin början omkr. kl. 10 på aftonen, bevistades af mellan 4 å 500 personer. Läktarne voro garnerade af fruntimmer i vackra toiletter. Salen var vackert dekorerad och Svea gardes musikkår utförde under aftonens lopp från teaterestraden sina nummer. Baron A. C. Raab, hvilken fungerade som festens president, lemnade först ordet åt grefve A. E. v. Rosen, som i varma ordalag föreslog skålen för konungen. Hr Aug. Blanche höll derefter ett af lifligt bifall ofta afbrutet tal samt töreslog en skål för de båda folken och föreningsdagen, som åtföljdes af ett versifieradt föredrag af hr Fr. Hedberg. Derpå uppträdde fullmäktigen i riksgaldskontoret S. Ödman och helsade i vältaliga ordalag de norska deputerade, å hvilkas vägnar prof. Broch från Kristiania besvarade skålen. Härefter föreslogos skålar af prof. grefve Hamilton för Danmark, af pastor Bruun från Kristiania för svenska representationsreformens genomförande, al expeditionssekr. Lorn för Finland, af norska storthingsmannen Valstad för svenska tolket, af hr P. R. Tersmeden för Sveriges och Norges gemensamma minnen och förhoppningar, och af prof. Key för damerna. Inom en mindre krets al qvarstannande fortsattes derefter ännu en stund samqvämet med skålar, tal och sång. Under aftonens lopp hade till sestkomitåen anländt telegrammer från Frederikshald och Kristiansand. Senare på natten ingick äfven ett telegram från svensk-norska festkomiteen i R —— —