Göteborgsposten – 20 oktober 1864, sida 1

ensstämt med sedermera inträffande händelser. En af dem hade bebådat hennes mors död, och Jane hade berättat den innan dödsfallet inträffade. Det kan åtminstone sägas, att de händelser, som följde på och motsvarade drömmarnes företeelser sammanträffade med dessa på ett märkligt sätt. Jane Chesney var icke af naturen böjd för vidskepelse, men drömmarne hade gjort henne vidskeplig till en viss grad. Hon dolde denna känsla inom sig, liksom menniskor i allmänhet gerna dölja de känslor, som äro förknippade med inbillningskraften — det inre lifvet i lifvet. Men hon hade aldrig haft någon dröm, som varit ens hälften så förfärlig, så förfärlig genom lefvande tydlighet, som dena sista om hennes syster Clarice. — Hvad du ir falsk, Jane, som säger mig midt i ansigtet, att du icke haft bref från Clarice sedan nyårsdagen ! sade Laura. Jane såg upp och sade: — Jag har icke haft bref ifrån henne sedan dess. — Uvad tjenar det till att säga så, Jane? sade Laura buttert, ty hon tyckte lika litet som sin far om att föras bakom ljuset. Du vet mycket väl, att du sedan dess fick ett bref, och det, som var mycket ömt och kärleksfullt. Jane blef förvånad. — Jag vet icke, sade hon, hvad du menar, Laura, men jag vet, att jag icke fått en rad, nej icke ens en stafvelse från henne, sedan jag fick januaribrefvet. Laura tog fram sin börs, en vacker portemonnä, som