Göteborgsposten – 20 oktober 1864, sida 1

— — — — stor sal under ett glastak sträckte sig tri logerader. Midtemot en amfiteater som hvarj söndag tylldes af en nyfiken hop suto på röd: bänkar mån, ännu helt unga, med ett allvar ligt utseende, klädda i blått, och bland den nägra få qvinnor i hvita klädningar med vio lettfärgade skärp. Då de båda öfverstepre sterna Enfantin och Bazard inträdde, sramfö rande den som skulle hålla föredrag, reste sit lärjungarne och mottogo dem med alla tecker af vördnad och tillgitvenhet. Under en tyst nad som förorsakades dels af andakt dels a nyfikenhet, började derefter talaren. I börja lyssnade mången med ett småleende på läp parne och skämtet i ögat; men när talarer slutat, genomträngdes hela församlingen af ei känsla af förvåning blandad med förundran och den mest skeptiske kunde ej återhålla sir rörelse. De som vanligen höllo föredrag vid dess: tillfällen voro Barrault, Charton, Laurent och Abel Transon — namn längesedan förgätna Den vid Rue Monsigny etablerade sa miljen förde ett rätt angenämt lif. St. Si monisternas läror uttolkades midtunder fest ligheter, i hvilka såväl män som qvinnor deltogo. Namnet fader gafs medlemmarne 1 hvarje högre grad af dem som tillhörde en lägre, och de qvinnor som voro medlemmar i denna intektuella koloni kallades mödrar, systrar och döttrar. Mellan denna St. Simonisternas centralförsamling och afdelningarne i landsorten underhölls en verksam korrespondens. Derifrån sändes missionärer ut att predika St. Simons evangelium i alla Frankrikes delar. Fullkomlig harmoni var dock ej länge rådande bland dessa reformatorer. Missionärerna visade tecken till stridiga meningar ej endast i stället att tolka lärosatserna utan i lärosatserna sjelfva. En gång fria från de disciplinens band, hvilka sammanhöllos af öfverstepresten som vid Rue Monsigny hade sitt säte, togo de sig vissa friheter, som ej voro alldeles ortodoxa, och hvar och en talade och handlade efter egna ingifvelser. Några, i likhet med Margerin, försjönko i mysticism; andra, såsom Reynaud, predikade ultrademokrati och revolution. Ej heller rådde fullkomlig öfverensstämmelse mellan de lärosatser som predikades af S:t Simonisterna i Paris. Ett arbete kalladt Framställningar, af en at öfverstepresterna, Bazard, var stridande mot Eugeåne Rodrigues Bref rörande Religion och Politik. Transons Fem Afhandlingar passade icke tillsammans med Olinde Rodrigues Anmärkningar i afseende på giftermål och äktenskapsskiljnad. Mr Emile Pereires föreläsningar öfver finanser och industri stämde ej öfverens med Barraults Tre familjer. Dessutom funnos lera anmärkningsvärda skiljaktigheter mellan Pierre Leroux, Reynaud, Charton, Margerin, Cazeaux, Flachat, Duveyrier och Enfantin i metafysik och politisk ekonomi. Hvad som rörde metafysik befanns isynnerhet ofullstänligt och otillfredsställande, och publiken börade tänka att då allt kom omkring kände S:t Simonistfilosoferna ej mer om detta ämne än ladig — qui savait de la Metaphysigue ce quon m a su dans tous les åges, Cest-a-dire fort peu le echose. Klyftan blef allt större och större för varje dag; de personer som åhörde föredrasena blefvo än förargade än roade af nya dogner, som framställdes af sektens grundläggac, och de scener, som egde rum under samnankomsterna vid Rue Monsigny voro lika ned de värsta som berättas om anabaptistera. Tillämpningen af S:t Simonisternas priniper, såsom Enfantin tolkade dem, ledde ull tonseqvenser rörande gittermål, så stränga, att illochmed Bazard, som var vice öfversteprest, lrog sig för dem. Han var gift och familjfar NANOTEKNIK