Göteborgsposten – 20 oktober 1864, sida 1

rionerat på två ställen der, med hon stannade icke längt på någotdera stället. Hon flyttade från det ena stället fjol i juli månad och intet spår röjer, hvar hon sedan uppe: hållit sig. Vi ha ej kunnat gissat annat än att hon måste rest ut på kontinenten med någon familj eller begifvit sis utrikes åt annat håll. Pappa lät genomläsa listorna på passen i de mest besökta hamnstäderna, men fåsängt; dett: I betyder dock ej mycket, ty hon kan ha upptagits blott junder titeln guvernanten. Kort sagdt, vi ha sökt efter henne på alla håll, och vi ha ej fått höra något jom henne. Jag kan icke utsäga, huru mycket detta oroar mig, och hur hjertlös du än anser pappa vara, är han lika orolig som jag. — Det var det besynnerligaste jag någonsin hört! utropade Laura, när hennes bestörtning tillät henne att tala. Så att Clarice icke är funnen! Hon gjorde otåligt fråga efter fråga, och Jane berättade henne allt hvad hon upptäckt. Hon hade svårt att tro det. — Således skulle ingenting ha hörts från henne sedan juni i fjol, det vill säga i juni för ett år sedan? sade Laura. Men Jane, du har haft bref från henne senare. — Ja, jag har haft ett, men derur fick jag icke veta hvar hon var. Det var det bref, som kom hem sista nyäårsdagen och innehöll nyärsönskningar— Det var icke det sista bref du fått från henne. — Jo, det var det. Jag skref sedermera tre bref till henne, de bref, som jag sedan fann ligga qvar i boklådan.