Göteborgsposten – 20 oktober 1864, sida 1

—— — ter ett annat yrke än vapnens. Han blef an vänd af en vinhandlare såsom reseexpedit til år 1821, då han ingick i ett bankirhus i S: Petersburg, hvarest han qvarblef två år. Ål 1823 återvände han till Paris, fick anställning som kassör i en handelsfirma, och blef samti. digt en medlem af Carbonariorden, af hvilker en afdelning hade sitt hulvudsäte i hufvudsta den. Är 1825 gjorde han bekantskap med Olinde Rodrigues, som introducerade honon hos S:t Simon, och snart blet han en anhängare af dennes sociala och industriela teorier Efter S:t Simons död fortsatte hans lärjungar sin mästares reformverksamhet. De började med att grunda en iidskritt, Le Producleur. med mottot: Guldåldern som en dum tradition hittills förlagt i det förflutna ligger framtör oss — ett motto, som tör några af dem bevisade sig vara en sanning. De samlade snart omkring sig ett stort antal at polytekniska skolans elever, unga litteratörer och artister, så att när revolutionen af år 1830 utbröt var S:t Simonisternas skola redan grundad och erkände som sina mästare Enfantin och Bazard, till förmån för hvilka Oiinde Rodrigues afstått från högsta ledningen. Skolans hufvudläror, såsom den nödvändiga foljden af dess historiska forskningar för att utröna sättet för åvägabringande af mensklighetens fullkomlighet, voro: allmän association grundad på kärlek och på upphörande af all konkurrens; verksamhet åt bvar och en i mån af hans förmåga och belöning åt hvar och en i mån af hans verk, följaktligen upphörande at arfsrätten; industriens organisation, följaktligen upphörande at alla krig. Redaktionspersonalen i Le Producteur, som leddes af Entanun. utgjordes at omkring ett dussin skriftställare, bland hvilka man såg Blanqui, Halövy, Bazard, Duveyrier, Buchez, Artand, Pereire och Laurent de VArdiche. De öppnade en lokal vid Rue Taranne för hvad de kallade Ålosofiska sammankomsteroch började ådraga sig uppmärksamhet. Julirevolutionen var en lycklig händelse för dem. Enfantin utgaf en proklamation, hvari han bland annat fordrade egendomsgemensamhet, formligt upphäfvande af arfsrätten och qvinnans frihet. Han lemnade sin kassörsbefattning, sysselsatte sig med att upprätta centralpunkter för propagandan i några at Frankrikes förnämsta städer, såsom Toulouse, Montpellier, Lyon, Metz och Dijon, samt organiserade ett system för predikande af sin lära i Paris. Han erhöll ett stort antal anhängare genom att försäkra sig om tidningen Globes tjenster, hvilken tidning utdelades gratis. Sensualismen som utgjorde ett hufvuddrag i deras läror såväl som nyheten af dessa spridde ryktet om det nya sällskapet. Sammankomsterna som före Julirevolutionen höllos vid Rue Taranne antogo stora proportioner. Entantin broklamerades högtidligen till fader för föreningen, hvilken derefter utbytte sin undanzömda tillflyktsort mot det rikare, vackrare och sladare Madeleinegvarteret. Rymliga rum ogos vid Rue Taitbout, på Boulevard Italien, ch der uppenbarade de af lärjungarne eller iovicerna, hvilka naturen gynnal med en vanligare lätthet att uttrycka sig, för ett sandadt auditorium hemligheten af sina dogner och deras ärorika framtid. Äfvenledes nflöto penningar till en tid i rikt mått. En nedlem, en bankir i Paris, lemnade en ansenig summa för St. Simonistfamiljens grundanle och en ansökan från öfverstepresten Enantin till en rik fabrikant besvarades med rbjudandet af dennes hela förmögenhet. Samnankomsterna i den nya möteslokalen blefvo ned hvarje dag allt talrikare besökta. Inenting kunde erbjuda en mera egendomlig nblick, säger en förfaltare från denna tid. än ett af dessa möten. Rundt omkring en ö ö