Göteborgsposten – 19 oktober 1864, sida 1

— AAAsWl—— — — Dock, den saken blir väl klar också en gång ych hr Strömbom befriad från sin titel af nistorie-svarfvare. Det är långt ännu till d. 4 November, Föreningsdagen, men redan rustar man i ordning de för illuminationen nödiga materialierna, svartwålade stockar äro framsläpade till Carl Johans torg, som naturligtvis blir medelpunkten för grannlåten, och det hufvudstaden dominerande Observatorium lär skola bli en af de mest lysande punkterna. Priset på stearinljus kommer väl ej att stiga, tack vare ett större parti importerade belgiska stearinljus, som säljas för 70 öre, så att den här gången ser det allt lite mörkt ut för hr L. J. Hierta m. fl. att kunna förtjena på illuminationen. Den stora sestmiddagen på börsen är beräknad till 30 rdr kuvertet att börja med, men flera firmor ha skänkt 100 å 200 rdr for betäckandet at kostnaderna för middagen, hvilka beräknas gå vida öfver 30 rdr personen. Sällspord är enigheten att vilja illuminera sina våningar och att döma af hvad som med atseende derpå säges måtte illuminationen blitva storartad. Efter att flera månader legat i sin kista, blef ändtligen i går löjtnant Betzholz lik jordadt. Våra tidningar lemna underättelse om ceremonierna härvid och jag förbigår dem derföre. Jag inskränker mig till att inregistrera ett nytt bidrag till Stockholms befolknings skamliga beteende vid detta och dylika tillfällen. Jag har för ett par år sedan beskritvit de otäcka uppträdena på Nya kyrkogården, då likena af Östermanska familjen begrofvos. Samma vedervärdiga skoj som då upprepades nu, man trängdes och väsnades, man refs och slets, skrek och hojtade, ja man blygdes ej att vid ett tillfälle som detta hurra och klappa händerna, t. ex. då några atskarpskyttarnes gevär klickade när skotten lossades ned i grafven. Det var ohyggligt att vara vittne till dessa bevis på det gröfsta lättsinne, den råaste tanklöshet. Jag har gjort den observationen förut vid många tillfällen, att det är alldeles obegripligt att en så stor massa menniskor kan midt på middagen hafva ledigt att i flera timmar stå och gapa. Och hur sågo icke grafvarne ut sedan alla dessa tusenden aflägsnat sig! Ja, der herrskade på kyrkogården en förödelse, som man knappt kan göra sig en föreställning om. Kanske misstager jag mig då jag lastar Stockholms lediga allmänhet för dess uppförande vid liknande tillfällen, kanske uppfor man sig ej stort vettigare på andra ställen. Flera personer blefvo vid tillfället illa skadade, deribland ett stadsbud lifsfarligt. Våra tidningar ha, såsom ni sett, attryckt min notis om teaterdirektören Anderssons son, som blef sårad i Amerika, med tillägg att löjtnant Andersson för fyra år sedan gaf sig ut i kriget, något som jag aldrig sagt. Nämnde löjtnant Andersson återkom till Sverige för ungefär en månad sedan, och det gör ett högst sorgligt intryck att se den starkt byggde, unge mannen med svårighet kunna gå, stödd på en käpp. Han säges ej kunna bli återställd, så att han kan ingå i militärisk tjenst. Afamerikanska regeringen lär han ha erhållit ett understöd af ett par hundra dollars årligen. Hr Karl Wetterhoff har nu återkommit från Köpenhamn, och efter hvad det låter, lär den nya illustrerade tidningen skola komma till stånd. Om den nya tidningens förläggare skulle hesiterat för företaget, så har hr Carlän, hans Illustrerade Tidning och det oefterrättliga sätt hvarpå den på senare tider skötts, betagit dem all tvekan i detta hänseende. På senaste dagarne går det rykte, att hr Carln, redan trött vid företaget och fruktande en konkurrent med friska viljor och för