Göteborgsposten – 18 oktober 1864, sida 1

len sorgliga saken, och jag hoppas, att Han bistär mig så itt jag kan förtjena mitt bröd på ett annat ställe. Det är möjligt, att det kommer att slå väl ut med tiden. — Hvad var det för en karl, som mr Carlton såg på trappan den natten? frågade mrs Grey, i det hennes tankar ofrivilligt återvände från de egna bekymren till det ämne, hvarom Frederick talat med henne. Då Frederick hörde frågan, såg han oroligt på sin mor, fruktande, att hon skulle förråda hvad han anförtrott henne. — Det kan ingen säga. Carlton trodde sedermera, Mt han misstagit sig — att månskenet gäckat honom. Men det är utom allt tvifvel, att någon verkligen var der, och jag och John ha enskilt uppmanat polisen att vidare efterspana honom. Den karlen var det, som utförde brottet. — Tror du det? ropade mrs Stephen efter en dyster paus. — Jag är öfvertygad derom. Ingen förnuftig menniska kan trifla derpå. Tankarne skulle icke vara delade derom i staden, om man ej kommit på den galna ideen, att jag blandade det af misstag i sömndrycken. Det enda, som jag ej kan förstå är, att — Carlton luktade giftet i drycken, när den lemnades honom; men jag måste antaga att han misstagit sig deri, huru oförklarligt det än är, att han tyckt sig känna en lukt, hvarest ingen sådan fanns. — Hvad alltsammans förekommer gåtlikt! — Saken är en gåta — en gåta från början till slut.