Göteborgsposten – 18 oktober 1864, sida 1

— AW—e ———— fullmäktige icke voro affärsmän i högre mening, och att en viss halsstarrighet i förening med en öfverdritven suffisance vore förherrskande ibland dem. Vid ett låneanbud fästade fullmäktige företrädesvis vigt. Det gjordes af ett i England etableradt hus, och i så fall var det agreabeli. Men dess ombud här på platsen var generalkonsul Heinemann, som dittills varit ombud för de tyska firmor som lemnat Sverige län, och man insåg deraf tydligt att läneanbudet äfven nu egentligt var tyskt, ehuru iklädt engelsk drägt. Hr Heinemann är obestridligen en ganska fintlig underhandlare; det dröjde derföre icke länge förr än han kaptiverat tullmäktige, och i första rummet riksarkivarien Nordström, som tillkämpat sig namnet såsom den förste financieren inom riksgäldskontoret. Hr Heinemann fungerade icke blott som ombud för längitvarne utan äfven som fullmäktiges rådgitvare, eller kanske rättare som bekräftare af de åsigter som hr Nordström med mycken omständlighet uttalade och som naturligtvis icke voro för den förre obekanta. Emellertid ledde icke underhandlingarne till något önskadt resultat. Hr Nordström framställde då nödvändigheten af att någon skulle sändas till utlandet för att direkte underhandla om det erforderliga lånet. Fullmäktige försakade äfven nu att anlita K. Maj:ts biträde om medverkan. Bland fullmäktige rådde dock stor meningsskiljaktighet huruvida någon nnderhandlare skulle utsändas; men efter anställd votering beslöts att så skulle ske, och derat blef en gifven följd att hr Nordström skulle resa, emedan han var den ende bland fullmäktige som är mäktig främmande språk. Kesan företogs i generalkonsul Heinemanns sällskap. Den utsträcktes till Tyskland, Frankrike och England. Under hr Nordströms dervaro blef en expos al Sveriges utveckling synlig i engelska tidningarne. Hr Nordström lärer i bret till fullmäktige ha upplyst att han var försattare till densamma. Den alsåg påtagligen att stämma de engelska kapitalisterna väl för Sverige, och så skulle tvitveleutan fullet äfven hafva blifvit, om nämnde expos( varit fullt korrekt; men detta var i flera väsendtliga omständigheter icke fallet, och den sannolika följden deraf blef, att exposn, i stället för att ingifva förtroende, åstadkom misstroende till Sveriges ställning. Det skulle blifva allt för vidlyttigt att här ingå i en detaljerad redogörelse för underhandlingarne om och omständigheterna vid det engelska — rättare sagt det tyska — lånets alslutande. Den inom revisionen uppsatta berättelsen derom upptager omkring tjugo tält skrifna ark och är lika intressant som pikant, sumt kommer suart att blifva för allmänheten tillgänglig. Ester en ytterst noggrann beräkning som anställts lärer visa sig, att lånet blef dyrare än det kunnat blifva, om ej fullmäktige haft så stor sympati för hr Heinemanns anbud. I afseende på det resultat hvartill revisorerna redan kommit, så kan jag utan att göra mig skyldig till indiskretion omförmäla, att de icke ansett sig böra tillstyrka decharge för sullmäktiges åtgörande beträffande det sist afslutade lånet. Revisorerna hafva äfven med den räv instruktionen lemnar vatt derest något skulle finnas vara försummadt eller eljest krätva rättelse, härå fästa fullmäktiges uppmärksamhet — beslutat gifva desamma åtskilliga erinringar till framtida esterrättelse, hvarmed egentligen lärer åsyftas att göra fullmäktige mera oberoende at riksarkivarien Nordströms supremati. Det märkligaste härvid är, att detta beslut fattats af revisorerna enhälligt, en företeelse som lärer vara sällsynt med afseende på beslutens vigt. RR ———