Göteborgsposten – 17 oktober 1864, sida 1

hon kom till Wennock, lika främmande för mr Carlton som för (ireyarne. Jag nekar icke, att don punkten är svår att för klara eller att hela saken är mycket mystisk, erkände han slutligen. Den gör mig så mycket bryderi, att jag stundom icke kan sofva, och jag tror då, att jag gör mr Carlfon örätt. Jag frågar mig då hvad han trodde sig kunna vinna derigenom. Intet, så vidt jag kan se. Det förstås, att han vinner patienter på att nu underhålla misstankarna mot pappa, men han kunde ej ha gjort det af det skälet. Fy Frederick ! — Kära mamma, det gör mig ondt, att det gjort mamma missnöjd, och jag angrar, att jag nåmut det. Jag har legat länge vaken den ena natten efter den andra och betraktat alla sidor af saken, och jag inser, att han icke kunnat göra det i afsigt att öka sin praktik, ty mr Carlton kunde ej veta om icke jag eller mr Whittaker blandat drycken, och i det fallet kunde pap a ej kommit att tadlas. Jag ser att ni är ond på mig och jag önskar ingenting mera än att jag kunde förjuga denna min misstanka mot mr Carlton. Det tinns den möjligheten, att den karl han såg på trappan, när allt kommer omkring, är den skyldige. — Hvilken karl? Hvad för en trappa? utropade mrs Grey förvånad. — När mr Carlton den qvällen kom ut ur den sjuka fruns rum, såg han — tyst här är pappa! ropade gossen,