Göteborgsposten – 17 oktober 1864, sida 1

England och Sverige. Times för d. 11 Oktober innehåller en ledande artikel angående det engelska tursteparets besök i Sverige och Danmark, hvilken är af följande lydelse: Det emottagande prinsen och prinsessan af Wales rönt i Danmark och Sverige förtjenar att erkännas af oss såväl som att förvaras i vårt minne. Allmänheten har redan inhemtat de hufvudsakligaste tilldragelserna under denna anmärkningsvärda färd. Den följd af festligheter, de förevisniuga: af märkvärdigheter och karakteristiska nationela egendomligheter samt alla de olika nöjen hvilka så intressanta och så gästfria nationer kunde erbjuda, ha dag från dag blifvit beskrifna i våra spalter; men medan vi läsa berättelserna böra vi äfven göra för oss klar den anda hvilken ett dylikt hjertligt emottagande uttryckte. Icke blott af konungar och prinsar utan af hela landets befolkning — ej endast i Daumark utan äfven i Sverige, ha de höga resande blifvit emottagna med en vänlighet och en värma, som inga tankar på politiska svårigheter fått uppblanda. Om engelska vapen verkligen beskyddat Danmark, skulle detta land ej kunnat visa en större eller mera varm gästfrihet mot sina illustra gäster, medan Sverige, med mindre i ögonen fallande anledningar till dylika demonstrationer, var lika benäget att visa sådana. Utsträckningen af den kungliga resan från Köpenhamn till Stockholm har framkallat en utomordentlig yttring af opinion i Sverige och vi skulle vara mindre känsliga än engelsmän anses vara, ifall vi icke erkände och uppskattade ett så vänligt sinnelag hos en ädel och utmärkt nation. Sver föranleddes ej till dessa hjertliga vänskapsyttringar af någon allians som i senare tider sörefunnits. ej heller existerar mellan detta land och England den traditionela förbindelse som förenar oss med Danmark. Man skulle kunna föreställa sig att det moderna Sverige snarare vore franskt än engelskt i sin smak och sina böjelser; men detta kungliga besök har bevisat att slägtskap och öfverensstämmande lynne sår framföre andra inflytanden och att nordmännen i nationela sympatier ännu äro nordmän. Sverige förenade sig genast med Danmark i att gilva England sin välkomsthelsning, och den önskan alla nationens klasser visat att odla engelsmännens vänskap har varit ytterligt anmärkningsvärd och glädjande. Den är så mycket mera märk dig som den var så helt och hållet osökt. De närvarande förhållandena emellan de båda nationerna, ehuru fullkomligt vänskapliga, medföra föga praktiskt närmande. Den politiska samfärdseln är mindre än den var för tvåhundra år sedan, den kommersiella är jemförelsevis ringa och den sociala ännu mindre. Icke ens vår passion för resor föra något större antal engelsnån till Sverige, ej heller locka det stora behaget i svenska jagten och fisket många britiska sportsmen öfver hafvet. Sverige är troligen mindre bekant för