Göteborgsposten – 15 oktober 1864, sida 1

inträdt, som på sina ställen tycktes hota de resp. innevånarne i vissa trakter med permanenta sotbad så fort de önskade sticka sin tåspets utom porten, skrida nu till sin fullbordan. Särdeles prydligt och vackert kommer det fordom så skröpliga Kuserntorget att framträda med sina breda trotwarer och planteringar. Äfven vid S:t Eriks torg har planeringen raskt framskridit, och såker ligen kommer detta torg att i en tramtid blitva en at stadens vackraste platser. Det berättas dock att egaren till ett af de vid detta torg belägna husen ämnar att hos staden väcka ansvarspåstående derföre att huset genom gatans sänkning lidit så mycket, att man fruktar för dess bestånd. Vi veta icke hvad grund allt detta eger, men skulle så vara fallet torde detta komma att blifva staden en dyr men egaren en god affär. Äfven den store hjeltekonungens staty, som nu i månader hängt upphissad i sin galge, torde vara att förvänta på sim fotställning till d. 4 November, hvilket vore desto mera önskligt som en del at högtidligheterna den dagen, såsom parader, sång och dylikt, skulle komma att försiggå på Gustaf Adolfs torg. Till denna fromma önskan skulle vi vilja bifoga en annan, den nemligen, att den nya etter så mycket besvär anskaffade skrufven, vid hvilken statyn nu är upphissad, icke måtte löpa samma öde som den förra, som begagnades vid statyns uppsättande, hvilken, etter hvad det berättas, i misshugg blef försåld på en auktion bland en hop jernskräp. I går på e. m. fördes f. handl. Anders Carlsons stoft till grafven af några förtrogna vänner. Den aflidne, som sjelf varit sin lyckas smed, efterlemnade en betydlig förmögenhet — mellan 2 och 300,000 rdr — at hvilka han testamenterat största delen till välgörande ändamål, en del till Räddningsinstitutet på Hisingen, en annan del till en fond för behötvande köpmansenkor samt en högst betydlig summa till Handelsföreningens kassa. Den atlidne var i litstiden af den lilla krets af förtrogna vänner, som han samlat omkring sig, aktad och värderad för sitt goda, väntasta hjerta samt sitt städse muntra och glada humör. Ehuru en stor vän at bordets nöjen, der han gjorde godt skäl för sig både vid anrättningarne och i konversationen, förde han dock i sitt enskilta lif och hemma hos sig sjelf den mest måttliga diet. Sina vänner såg han ger na omkring sig och det var hans nöje att då servera dem med ett glas punsch af egen brygd. Detta är min Pyrmonter?, brukade han alltid skämtande yttra när han klingade med sina gäster. Ingen som såg den resliga, tryntliga gestalten, alltid enligt den gamla vackra seden i hvit halsduk och vid den kallaste väderlek endast iklädd ett tunnt ötverplagg, kunde tro att han uppletvat ötver tretjerdedels sekel. Hvarför lägger du dig ej till tulubb: frågade honom hans vänner, Hvad skall jag då ha när jag blir gammal!skämtade sjuttioåringen. Under det han så tramlefde sina dagar i ett nyttigt och ända tills senaste tiden verksamt lif tillväxte emellertid den ursprungliga grundplåten af hans förmögenhet till ett ansenligt kapital, om hvars storlek likväl ingen mera än hans allra förtrognaste hade någon aning. Med lika stor förväning som man efter hans död hörde summan nämnas, med lika mycken aktning och beundran har hans minne hedrats, då man erfarit hvilket ädelt bruk han gjort af densamma. Hvile du i frid du gamle, som låtit frukterna at ditt sträfsamma arbete komma det samhälle till godo som sett dig födas och der du lefvat och verkat! Ditt lif var enkelt, enkla dina seder Och flärdens glitter visste du ej af.