Göteborgsposten – 15 oktober 1864, sida 1

— Och du midt ibland folket, kan jag tro. Frederick skrattade. — Carlton var så hvit som ett lakan och såg sig beständigt om, som om han fruktat, att någon skulle komma och afbryta vigselakten. Dåliga karlar äro alltid poltroner. A ropos. lady Jane har kommit tillbaka och bor i huset på the Riser. — Min gosse, vet du, jag tycker, att du är för bitter mot mr Carlton. Det var visst icke rätt af honom att enlevera en ung dam, men det rör icke oss. Det är mycket orätt af honom att stämma folket emot din pavpa — ifall han gör det, men oaktadt allt detta, tror jag icke, att du har rätt att kalla honom en dålig karl. — Men det är icke allt, sade Frederick. Moder, jag hatar mr Carlton. Hvad det beträffar, att jag är bitter mot honom, så önskar jag blott, att jag kunde vara rätt bitter — bitter så att det uträttade något. — Frederick! Gossen sjönk på sina knän, så att hans ansigte kom invid hans mors och sänkte sin röst till en hviskning. — Jag tror, att det var mr Carlton, som hällde blåsyran i drycken. Mrs Grey blef så bestört, att hon genomfors af en darrning och nästan blef ond. Fredericks öfverdåd skrämde henne, så att hon blott kunde stirra på honom. — Hör bara på, fortfor han lifligt. Jag vet, att drycken bars sådan som den skulle vara från vårt hus, och sådan aflemnade också gossen den. Huru kunde då mr. Carlton taga den och säga, att den luktade af blåsyra?