Göteborgsposten – 11 oktober 1864, sida 1

Judith gick att uträtta ärendet och återkom. Lucy hade haft rätt. kusken hade kört sin herre till KingCross station, och han sade, att han kört honom dit, d: han rest bort på senare tider. Jane undrade. Hon visste icke, att lord Oakburn kände någon på den jernvägslinien Denna gång var Pompey med honom. Miss Snow serverade teet, Lucy pratade, Jane sat sysslolös och tankspridd. Och så förflöt tiden tills en hög knackning och en ringning genljöd i huset. Jane såg upp på klockan på kaminhyllan och såg, att den fattades tic minuter i nio. — Främmande i qväll! utropade hon missnöjd. — Tag icke emot dem, lady Jane, sade miss Snow lifligt ledd af sitt deltagande för lady Jane. Ni är icke tillräckligt frisk för något sådant. Lucy hade gått ut ur rummet, och miss Snow fann henne upptagen af det värdiga nöjet att lyssna. Hon stod lutad öfver räcket så långt som möjligt, och hennes ögon och öron voro fängslade af hvad som försiggick i förstugan. Guvernanten gaf henne en skarp tillrättavisning och bad henne gå derifrån. Men Lucy var så upptagen af sina observationer, att hon märkte hvarken miss Snow eller tillsägelsen. — Hör ni, lady Lucy, att jag talar till er. Måste jag gå efter er då? Lucy drog sig tillbaka, men icke, som det tycktes, för att lyda guvernanten, Förvåning och undran voro återspeglade i hennes ansigte, och hon gick in i rummet på tåspetsarne.