Göteborgsposten – 10 oktober 1864, sida 2

—————— ——— ———— wait regererade, hade Jane nästan glömt, att det föll henne lika litet in att sätta carlens korta utflykter åt landet i förbindelse mod detta fruntimmer som att anse, att han derunder besökt Stora Mogol. Första dagarne i Oktober började, och aftuarne fingo något vinterlikt. Lord Oakburn hade varit bortrest tre dagar, och Jane som hade just nu fått huset riktigt i ordning och hvilade sig efter sitt arbete, hade tid att må illa. Hon var icke riktigt sjuk måhända, men hon var långtifrån riktigt frisk. Hon hade känt det hela dagen; hon plågades af qvalm och rysningar, som hon ej kunde förklara, och en nedslagenhet, som tycktes båda en annalkande olycka. Kasta kommande tilldragelser sin skugga framför sig? De finnas som tro det. Men icke i detta fall var Jane Chesney vidskeplig, och det föll henne icke in att tillskrifva hvad hon kände en sådan mystisk orsak Hon sade till Lucys guvernant, att hon ej mådde riktig! bra och troode, att hon hade förkylt sig. Hon lät elda i sitt toilettrum, en liten kammare, son låg näst intill hennes sängkammarc, och beslöt att slå sig till ro der för aftonen. Hon befallte att töbrickan skull bäras upp dit och skickade efter miss Snow och Lucy. Miss Snow, ett litet lifligt och hjertligt fruntimmer som var just motsatsen af miss Lethwait med den ståtlig: hållningen, gjorde hvad hon kunde, för att bereda lad Jane trefnad. Hon drog en varm schal öfver hennes ax lar, yrkade på att svepa hennes fötter, som hvilade p pallen framför elden, i flannell och bad att få servera tee Judith bar just då in tbrickan. Jag erinrar mig c