Göteborgsposten – 10 oktober 1864, sida 2

Från Utlandet. Den franske utrikesministerns depesch i romerska frågan till kejsar Napoleons gesandt hos påfven föreligger nu i sin helhet; den är daterad d. 12 sept., således tre dagar förrän det franskt-italienska fördraget afslöts, och är hufvudsakligen en motivering af denna öfverenskommelse. Drouyn de Lhuys erinrar om, att Frankrike ständigt betraktat Roms ockupation som en provisionel åtgärd, och det uttalade sig i öfverensstämmelse härmed äfven på pariserkongressen. Senare har det upprepade gånger varit tal om att draga franska trupperna bort från Rom, såsom 1859 och 1860; men vigtiga händelser förhindrade beslutets genomförande, och först nu ställa sig förhållandena gynnsammare. På Frankrikes sida har det funnits många skäl att önska, det ockupationen tog slut. Franska regeringen kände sig i sitt samvete förpligtigad att gifva påtven råd, som h. helighet å sin sida icke trodde sig med godt samvete kunna följa, ocl mellan de franska generalerna och de påfliga auktoriteterna uppstodo ständiga stridigheter som Frankrike förgäfves sökte förebygga ge nom täta förändringar i öfverbefälet. Oaktad dessa svårigheter och sastän kejsaren fick sken af att skydda en politik och en lagstift ning, som han ogillade, ville Frankrike likvå icke draga tillbaka sina trupper, så länge påf ven ej blott hotades af det revolutionära par