Göteborgsposten – 7 oktober 1864, sida 1

Jag skall icke vara hos er längre, icke lära er längre. Om en timma är jag härifrån. — Hvarför då? utropade Lncy mycket förvånad. Och då och först då erinrade miss Lethwnit sig, att lady Jane bedt henne att icke tala med Lucy, innan hon for. Denna begäran hade sårat miss Lethwait; trodde lady Jane, att hon skulle besmitta barnet? Men hon hade icke ämnat handla i strid mot det. Nu kunde det dock icke hjelpas. — Skall ni icke längre vara min guvernant? frågade Lucy. — Jag är ledsen öfver att jag kom att säga er det, Lucy, sade hon med låg och ångerfull röst. Jag borde icke ha talat till er. Vill ni vara god och säga lady Jane, att jag råkade att tala med er af oeftertänksamhet och att jag är ledsen deröfver. — Men miss Lethwait — Jag kan icke låta er veta något, afbröt guvernanten. Vi skola kanske se hvarandra igen framledes — men jag är icke säker derpå. Hvad som tycks säkert den ena dagen försvinner den andra. Men ett kan ni lita på, Lucy — och det är, att jag skall alltid hålla af er. Hon slet sig ur de vackra armarna och spärrade sig in i sitt rum. Lucy ilade till frukostrummet. Domestikerna voro nu der; man hade superat der föregående vatt— Hvar är lady Jane? frågade barnet och såg med intresse på öfverlefvorna. Domestikerna visste det icke, men trodde, att lady