Göteborgsposten – 5 oktober 1864, sida 2

;ågon förändring i afseende på garnisonen. Ivad Frankrike lemnar, såsom en politisk åtxärd, skall det ej tillåta Österrike att besätta. talien och Frankrike hafva kommit öfverens om en gemensam handlingsplan och säga påfven, hvad han måste göra, för att erhålla poitisk säkerhet. Långt ifrån att Österrike skulle vara hugadt att för påfvens skull utsätta sig för någon ny fara, är dess kejsare väiirtom oroad öfver det goda förstånd som inidt mellan de båda nationer, hvilka sleto så mycket af Italien från tyskarne. Båda de tyska militärmakterna se stor orsak till farhåga det sista järtecken, som visat sig på den politiska horisonten, och den katolska staten har största skälet att vara oroad. Påfven kan ej se hän till Tyskland efter hjelp. Med litet af den försigtighet och kraft, som räddat stater med mindre inflytande i verlden, kan Rom genomgå äfven denna pröfning. Men om det vägrar att göra någonting eller gör så litet som möjligt och detta på ett förvändt sätt, i en mot franske kejsarens tydliga afsigter fientlig anda, skall slutet efter all sannolikhet bli total undergång för Roms verldsliga makt, för hvilken så källor mera kunna finnas i reserv, transke kejsaren räddade det i en ytterst svår stund. Så snart han återupphjelpt det, fann han sig iklädd en permanent förpligtelse. Pålliga regeringen vägrade att göra någonting. för att hjelpa sig sjelf likasom om hon blifvit helt och hållet fri från hvarje ansvar. Hon rönte ingen skyldighetskänsla. Hon nästan skapade tillfällen att visa sin otacksamhet mot sin mäktige välgörare. Hon ringaktade uppenbart hans råd och vägrade att uppfylla de önskningar han drefs att för henne uttala. Följderna af allt detta ha slutligen med samlad styrka fallit öfver henne. Rom är bundet genom en konvention, så uppställd att hennes enda räddning är att utan förbehåll eller tvetydighet handla i enlighet med densamma. I England ramlar det ena stora handelshuset etter det andra öfverända, men man betraktar dock den närvarande ogynnsamma ställlningen endast som ötvergående. Etter Times cityberättelser för d. 27, 28 och 29:de sept. meddela vi härnedan förteckning å senast kända fallisementer: Hrr Turck, Barclay O:o, en aktad firma i ostindisk handel. Passivan uppgår till 100,000 p. sterl., men balansen tros dock skola bli endast 25,000 p. st.; hr Francis Clough af Gresham-house, handlande på Ostindien och fallit tillfölje af förlust genom bomullsprisernas fall; hrr Ogle C:o, äfven handlande på Ostindien, med stor passiva, c:a en half million p. sterl.; hrr Lightsoot Å Sons, sockerraffinadör och rismalare i Liverpool; hr Robert Baxendell, sädeshandlare i Manchester; hr David Ramsden, spinneriegare och sabrikant i Cottingley nära Bradford. Åtskilliga andra hus väntas skola gå under, på grund af affärer med det stoppade Leed-bankbolaget. Ett sammanträde har hållits mellan aktieoch sordringsegare i detta, hvarvid det approximativa resultat vanns, att förlusten beiknas till minst 817,663 p. sterl., kanske snarare 1 million pund. Amerikanska Sydstaternas lån faller oupphörligt, 4 å 5 pret hvarje börsdag. Sist kända noteringen i London var 64 å 66 eller 20 prot mindre än för ett par veckor sedan. Utom affärerna sysselsätter man sig i England mycket med — Kina, derifrån sista posten meddelat underrättelsen, att de kejserliga ändtligen intagit det af de upproriska Taipingarna innehatda Nanking, hvilken gamla plats de kallade sin hufvudstad. Timesinnehåller en intressant och väl skritven artikel om denna tilldragelse, ur hvilken vi meddela nedanstående: Det är en händelse af sin betydelse, att Taipings förlorat sin hufvudstad. Det var endast besittningen at Nanking, som gaf dem likheten af en allmän angelägenhet. Derförutan hade de varit som hvarje annan röfvarehord. Men det utöfvade ett visst intryck på ett kinesiskt sinne, och äfven på några europer, att en regering kunde utfärda sina edikter från Nanking. För 14 hundra år sedan, då Peking var obebygdt och dess plats en ödemark, var Nanking en provins af palatser, der menniskorna svärmade som myggor på jorden, och pagoder, hvilka utgjorde verldens underverk, höjde sig upp mot skyarne. För 1,000 år sedan och under striderna mellan på hvarandra följande dynaistier, alla fallande och stigande genom våld, var denna ofantliga stad oftast till namnet, men alltid i verkligheten kejsaredömets hutvudstad Nanking hade varit hufvudstaden för Mingdy