Göteborgsposten – 1 oktober 1864, sida 1

— -. ——O--Ä—Ö — svikna illusioner kryper ner under täcket, tänker han säkerligen med en viss bitterhet i sitt sinne: ÖO, jag olycksalige, hvi sade jag upp mitt kontrakt, och måhända insomnar han i den föga vackra, men bestämda öfvertygelsen, att Loke, lögnens fader, var den förste uppfinnaren af inbjudande h1 veannonser. En vacker dag slår dock älven för honom förlossningens timma, han kan med Archimedes utropa Evoexzg! (Jag har funnit det!) och slutligen efter sju sorger och åtta bedröfvelser ser han åter allt sitt pick och pack samladt inom de fyra väggarne till den boning, som han åt sig utvaldt hafver. De nystrukna gardinerna gifva åt hans enkla tjäll hemtrefnadens ljufva behag, och lutande hufvudet mot den beqväma emman eller den anspråkslösa gungstolen låter han rökmolnen från sin pipa eller cigarr (ett tillräckligt bevis på att vår man är — ungkarl!) stiga mot höjden och finner under detta kontemplativa välbefinnande. att allt är godt och att verlden på det hela taget icke är så oäfven. Se der i korta drag en skildring af individens Leben und Treiben under denna period. När den åt den enskilde medför så stora obehag, hvilken revolution, hvilket totalt uppoch nedvändande af all mensklig ordning åstadkommer den då icke i familjerna, inom de små och stora hushållen? Lägger man sedan till allt det bråk och stök som en flyttning i och för sig sjelf medför, att regnguden vanligen vid den tiden låter alla sina vattenkonster spela, att ute och mne råder den ljutligaste blandning af ruskighet och otrefnad, då skall man säkerligen skatta dem outsägligt lyckliga, hvilka under denna tid kunna vara fullkomligt stationära. Efter en lång tids ferier återtogo s:adstullmäktige i thorsdags sina förhandlingar, hvilka börjades under mindre goda auspicier enär sammankomsten 2:ne gånger under dagens lopp var hardt nära att afbrytas, i anseende dertill att icke det stadgade antalet ledamöter för besluts giltighet fanns närvarande. Förhandlingarne fördes i mindre Börssalen, hvilken efter hvad i förra krönikan omnämndes under sommaren undergått en vidlyftig och total reparation, Den vackra salen i blått, gult, hvitt och guld, företer nu, särdeles vid ljus, en praktfull anblick. Isynnerhet är taket med sina till den fullkomligaste illusion målade ornamenter värd att betraktas. Man skulle vara färdig att svära på, ja till och med slå vad om att de äro utförda i upphöjdt arbete. Så är dock icke fallet, som hvar man vet; prydnaderna äro som sagdt endast målade, men säkerligen finnes mången som har svårt att derom blifva komplett öfvertygad. Äfven i restaurationsoch schweizeri-lokalerna å Börsen försiggå för närvarande reparationer; i sanning vålbehöfliga och, vi hoppas det, tillräckligt genomgående för att tillfredsställa vår tids smak och fordringar. Apropos detta ämne, så måste direktör Zetterholm ha fått en bra besynnerlig ide om vår publiks tycke och smak i dramatiskt hänseende, att döma af de 2:ne stycken, med hvilka han fann för godt att i thorsdags afsluta sin sejour härstädes. Vår teaterrecensent har afgifvit ett detaljeradt omdöme öfver pjeserna, vi vilja endast tillägga att någon ömkligare uselbet i dramatiskt hänseende än den sista pjesen: Efter tjugo år säkerligen aldrig passerat vår scen och svårligen kommer att göra det. Det var lätt att se att både på scenen och i salongen ett visst tvång och en nedslående kyla låg utbredd, och endast deraf kan man förklara att icke en enda framropning kom dessa med rätta högt uppburna artister till del. Felet kan dock säkerligen icke sökas hvarken hos dem eller hos publi2 Snr