Göteborgsposten – 1 oktober 1864, sida 1

I derför genom att ej skrifva. I dag när jag kom i boklådan, fann jag dessa tre bref liggande der ännu. Clarice hade ej hemtat något af dem. — Och de menniskor, som Clarice var hos, säga, att hon for från dem i Juni förlidet år — och de veta ej hvart hon begaf sig eller hvar hon är, upprepade earlen, under det att den gamla enkegrefvinnan bestört stirrade framför sig. — De veta icke det ringaste om henne och hennes företag. — Det är ett år sedan dess! Ja, det var ett år sedan dess. De stodo der alla tre och sågo på hvarandra, och en namnlös fruktan smög sig likt en olyckans skugga ibland dem, när dessa ords genljud bortdog i rummet. XXVILI. Ett frestande lockbeto. Vagn efter vagn stannade utanför ett af husen vid Portland Place, och när dörrarne slogos upp för anlända gäster, gjorde de talrika ljusens sken ett bländande och musikens toner och de på trappan uppställda orangeriväxternas doft ett ljuft intryck på de sköna gestalters sinnen, som fladdrade in likt brokiga fjärilar. Earlen af Oakburn och lady Jane Chesney hade en aftonbjudning. Det var deras första och sista under denna säsong. Och man kunde knappt tala om säsong, ty den var nästan