Göteborgsposten – 30 september 1864, sida 1

häraf tillfredsställande. Direktionen erholl full decharge. Revisorerna af solkskolornas räkenskaper och förvaltning hade föreslagit medel mot den sorgliga omständigheten, att barn ettdera på grund at armod eller af egen eller föräldrarnes afvoghet mot skolan ej der infinna sig. . Hr E. G. Lindström föreslog liksom revisorerna, att fattigförsörjningsdirektionen måste tillåtas att åt skolbarn som tillhöra stadens församlingar, men bo utom dess gränser, tilldela underhåll. Hr Blomstrand erinrade att den som flyttar utom en församlings område lagligen ej mera tillhör densamma. Det händer dock att lagen i detta afseende eluderas. En mycket stor procent af Majornas 5 och 6 rote har ej anmält sig till ingående i Carl Johans församling. Trodde ej att ett barn, hvars föräldrar flyttat utom stadens församlingar, blifvit beröfvadt underhåll, förrän en längre tid sedan denna flyttning skett. Var förvissad att fattigförsörjningsdirektionen ej i detta afseende gjort något som ej kunde försvaras, ej blott ur det lagliga, men äfven ur barmhertighetens och menniskokärlekens synpunkt. Hr E. G. Lindström klandrade ej direktionen, men erinrade om att barn (t. ex. i förstaden vid Kolerakyrkogården) som uppväxa utan all uppfostran, till slut måste falla samhället till last. Revisorerna hade vidare föreslagit att tredskande barn måtte kunna öfverlemnas till en särskild afdelning af ardetshuset, såsom ett slags mildare räddningshem. Hr E. G. Lindström föreslog understöd åt räddningsinstitutet på Hisingen för detta ändamål. D:r Dickson fann hr Lindströms förslag ledande till vådliga följder, hvilka af tal. vidare framhöllos. Hr Blomstrand föreslog att man måtte utreda, huru revisorernas senare förslag om räddningshem skulle kunna utföras. Det vigtigaste härvid vore att barnen ej derigenom brännmärkas. Hr Hedlund erinrar om det bedröfliga exceptionella förhållande som nu eger rum, att en del af staden utgrenar sig öfver och intränger på en främmanjde kommun; hr Lindströms förslag afser att afhjelpa detta förhållande. Hrr Lindströms och Blomstrands förslag skulle, sedermera återtagas till diskussion. Mindre vigtiga punkter af de olika revisorernas betänkanden förbigå vi. Såsom nämndt meddelades i alla de olika fallen decharge. Ett betänkande af särskild beredning om sättet för vinnande af fastställelse å planen för stadens omgifning företogs derefter till behandling. Enligt detsamma borde planen underställas kgs befhdes i länet pröfning. Hr Blomstrand anmärkte mot detta förslag att det redan förut finnes kongl. bref som handla om ordnande af olika ställen af staden. I det bref som t. ex. angår Haga är lofvadt, att tomter derstädes skul: le af innehafvare få friköpas sedan någon reglering af staden blifvit verkställd. Då detta bestämmes i ett kongligt bref kan lätt uppstå svårigheter, ifall innehafvarne af friköpsrätten ej begagna denna, utan besluta sig för att bygga oberoende af regleringen. Derföre bör på förhand uppgöras om dessa saker. Då för öfrigt af planen betingas olika tider för bestämmandet och utförandet af de olika punkterna i densamma, bör man bestämma å hvilka punkter man bör ha stadfästelse och noga särskilja de saker som ej på förhand kunna afgöras från de öfriga. Man bör taga i betraktande de hinder som å ena och andra sidan kunna möta och söka förekomma missnöje. Föreslog att denna fråga ännu en gång måtte uppskjutas för att behandlas i sammanhang med det af komiteen för ordnande af de sanitära förhållandena framställda förslaget, i hvilket mången ännu ej torde ha satt sig tillräckligt in. Hr Berger fruktade ej, att dylika anspråk af tomtinnehafvare skola kunna framställas. Fastställelse å planen hos kgs beshde måste sökas enl. 75 kommunalförfattningen, men planen kan sedermera ändras. Enl. 74 kan sedan fastställelse å vilkoren för tomternas upplåtande sökas hos Kgl. Maj:t. Hr Philipsson instämmer. Förändringar i den redan antagna planen böra sedan diskuteras. Finner för öfrigt kommunalförfattningen något otydlig angående den myndighet hos hvilken fastställelse bör sökas. Man bör ej ingå till Kgl. Maj:t med andra ärenden än som uttryckligen af kommunalförf. föreskrifvas. Hr Blomstrand ansåg att man, så länge dubierna om författningens mening ej äro häfda, ej bör fatta beslut i saken. Yrkade uppskof. Sedan proposition härom blifvit framställd begärdes votering, hvilken utföll så — att stadsfullmäktige ej voro fulltalige. Hrr stadsfullmäktige ansågo sig dock oförhindrade att ———————A ss sssoeemee—-—-—