Göteborgsposten – 30 september 1864, sida 1

sigt. Jo första början, då Clarice gaf sig ut. Jag vet in genting närmare om det och har aldrig gjort det. Hvad för bref skickade du henne och hvad för svar fick du? — och hvar gömde hon sig? och hvad sade hon derom? Börja från början, säger jag. — I nästa månad — Juli — blir det två år sedar Clarice gaf sig ut, började Jane lydigt som vanligt. 1 månaden, som följde derpå — i Augusti — fick jag def törsta brefvet från henne, och hon underrättade mig deri att hon fått en kondition i grannskapet af Hyde Park och att hon skulle — Jane tvekade litet men fortfor sedan — hålla sitt löfte. — Sitt löfte! Hvilket löfte? — Förrän hon lemnade hemmet gjorde hon ett löfte att aldrig låta någon veta, att hon hade rätt att bära vår namn. — Åh! sade grefvinnaa. Det gjorde hon väl i eti anfall af häftighet. — Ja. Hon sade, att hon hoppades att hon skullc trifvas på det ställe der hon var, och att, om jag ville skrifva till henne, jag kunde adressera mina bref till miss Chesney, dock så, att de inlemnades på en viss boklåds i grannskapet, der hon ville hemta dem, men hon sade äfven då, att hon ej bar sitt eget namn. Jag skref tre eller fyra bref på detta första året till henne, och hon be: svarade dem. Hon lät mig icke veta, att hon tagit en ny kondition, och jag förmodade derför, att hon stannat på det första stället. Det hade då blifvit sommarväder. — Fortsätt din berättelse, Jane. Hvad hade sommar: