Göteborgsposten – 29 september 1864, sida 1

— oOch har ni aldrig sedan sett henne eller hört nå got ifrån henne? — Aldrig. Vi ha ofta undrat hvad som blifvit ai henne. — Jag måste söka upp henne! utropade Jane upp rörd. Att hon har gift sig är högst otroligt; det är e sannolikt, att hon tagit ett så vigtigt steg utan att på för hand underrätta sin familj derom. Åtminstone tror jag — jag, att hon ej gjort det, tillade Jane, då bon kom atj tänka på att Laura gift sig trots sin faders förbud. De är kanske så godt att jag säger er hvem miss Beauchamp är, fortfor hon; det finns intet skäl, hvarför jag ej skulle göra det. Min far var född gentleman och tillhörde er förnäm slägt, ehuru han var fattig. Vi voro fyra döttra hemma, och Clarice den tredje i ordningen — — — Då — jag ber om ursäkt — då är ni miss Beauchamps syster? afbröt mrs West hastigt. — Ja. Clarice beslöt hastigt att bli guvernant. Hon hade fått en utmärkt god uppfostran och passade i det afseendet väl derför, men hennes anhöriga motsatta sig det bestämdt. Clarico ville ej ge efter. Hennes enda motiv var hennes önskan att minska utgifterna i hemmet; det var naturligtvis vackert, men min far kunde ej uppfatta det så. Han sade, att hon derigenom skulle vanhedra sitt familjnamn, att han ej ville ha en dotter ute i verlden, en Chesney, som arbetade för sitt bröd. Clarice svarade, att namnet ej skulle vanhedras genom henne, och trots vårt motstånd lemnade hon fädernehemmet. Hon kom, som jag fått veta, föret till Lortons och kallade sig miss Beau