Göteborgsposten – 29 september 1864, sida 1

Thengbergs hand. Den på statens bekostnad upprättado förberodande skolan för inträde i Seminariet kommer naturligtvis att ställas i närmaste samband med Seminariet och undervisningen vid de båda anstalterna att till stor del bestridas af samma lärare. Nu är antalet af elever, som i skolan få intagas, bestämdt till 150, med beräkning att årligen derifrån 20 skola kunna utgå till Seminariet. Meningen lärer vidare vara att fixera antalet af elever vid Seminariet till 60 på tre afdelningar och med treårig kurs sålunda, att 20 hvarje år kunna utgå, eller just så många som årligen från den förberedande skolan intagas. Härigenom skulle det blifva omöjligt för flickor från andra skolor att vid Seminariet vinna inträde. Orättvisan af en sådan anordning springer genast i ögonen. Faran deraf, om en kall pietistisk formalism skulle vid så väl den ena som den andra af de under fru Thengberga högsta ledning stående anstalterna vinna insteg, är så stor, att allmänhetens insigt af densamma skulle vara tillräcklig att störta hela den till syftningen vackra och välmenande statsinstitutionen. Jag har haft tillfälle att tala vid ett par af våra svenska officerare, som tagit del i det olyckliga försvaret af ön Als. De förklara, att det visst icke varit general Steinmanns förtjenst, att den derstädes förlagda styrkan räddades från att bli tillfångatagen, utan att de dispositioner, som för dess bringande i säkerhet vidtogos, äro helt och hållet att tillskrifva öfverste Kauffmann. Sinnesstämningen i Köpenhamn funno dessa officerare vid återkomsten vara ungetär lika som när de först anlände dit, samma sorglöshet, samma goda lynne, man gnolade nu som förr på den äfven här i Stockholm Åmeget yndede sången, hvari det bland annat heter: Saa er han her igjen Den söde Vagtparade Mit Svarmeri, Som ganer förbi, o. s. v., Man skyndade såsom förr till teatrarna, man köpte ganska försvarliga qvantiteter af den i sockerbagarnes butikfönster annonserade Lommeconsekt för Theaterbrug, och man begaf sig flockvis trots regnet ut till Klampenborg för att njuta af de der arrangerade folknöjena för välgörande ändamål. Men talade man om kriget, då märkte man snart att trots denna yttre sorglöshet dock stor sorg råder i Danmark. Det var en högst ledsam tilldragelse med f. riksdagsmannen Paul Hedström, som på gamla dagar efter en oförvitlig vandel slog sig på förfalskningar i stor skala. Hedström är en äldre man och räknades till de klaraste hufvudena bland bondeståndets ledamöter under förra riksdagen; han rangerades då bland de s. k. herrarne inom ståndet, var alltid mycket vårdad i sin klädsel. och bar peruk, åt hvars hållande i glänsande skick han egnade den största omsorg; med ett ord Paul Hedström var en riktig herrkarl:, och minst trodde man att hans affärer voro dörangerade. Personer här, som hafva någon reda på dessa Hedströms transaktioner, försäkra att i dessa är invecklad en annan person, hvars namn det ännu torde vara för tidigt att nämna och hvars törestående häktande torde komma att göra den otäcka skandalen komplett. W—d.