Göteborgsposten – 27 september 1864, sida 1

—— — ——— Det märkligaste beviset på hvad en församling i detta hänseende förmår åstadkomma är Mollsjö kyrka. Församlingen är fattig, bönderna ha dessutom nyss köpt sina hemman fria, och dock har hvarje hemman bidragit till kyrkobyggnaden med 856 rdr. H. H. hade tilltrågat en af församlingsboarne huru detta varit möjligt, hvarpå denne helt naivt svarade: Al, det gör ju bara 107 rdr på åttingen. Angående donationen till kyrko-, skoleller sattigväsendet måste nu som alltid stiftaren af Råby räddningsinstitut, baron Gyllenkrook, nämnas i första rummet. Sedan reformationen har kyrkans författning icke undergått så stora förändringar som under dessa få åren: (1858 forf. angående enskilda andaktsöfningar; 1860 ang. främmande religions-bekännare; 1861 ang. nattvards-friheten o. s. v., hvartill slutligen kommer försattn. af d. 18 Juni 1864 angående nåringsfriheten, hvilken torde komma att utöfva ett väsendtligt inflytande, isynnerhet på landsförsamlingarne, genom fabrikernas utflyttning från städerna 0. 8. v.) För den andliga lärdom och spridandet af allmän bildning har åtskilligt blifvit uträttadt genom prestsällskaperna, de allmänna bibliotekerna och reformen i solkskoleväsendef. Prestsällskapernas inflytande skall hvar och en kunna urskilja, som jemför detta mötes sysionomi med det föregåendes. Bibliolekerna ega ännu för små tillgångar; det blir i första rummet prestsällskapernas uppgift att söka afhjelpa detta. Presterna hafva ej satt sig emot folkskoleförbättringen. Detta är falskt. Undantag kunna finnas — men hvar finnas icke de? Det är icke allmogens stora nit och presterskapets köld som i denna angelägenhet bör betonas; snarare kunde man väl vända om den satsen. — Efter ännu några anmärkningar om åtgärder för kyrkosångens upphjelpande o. 8. v. ölvergick ordf. till frågan om inrättandet af ett blindoch döfstums-institut för stiftet. De stora belopp, som från stiftet inflöto till de syriske kristne ger ordf. anledning till stora förhoppningar i denna fråga. Den diskusson, som nu uppstod, rörde endast sättet, huru denna vigtiga angelägenhet bäst och ändamålsenligast måtte kunna gå i verkställighet. Men. visste att frågan skulle förekomma på Malmöhus-läns landsting. Det kunde sålunda vara skäl, att med de medel, som stodo presterskapet till buds, understödja frågan på landstinget, eller åtminstone vänta till dess tingets beslut vore kändt och derefter ställa sina mått och steg. Häremot anmärktes, att det finnes tre landsting inom stiftet; att frågan redan blifvit atslagen på landstinget för Kristianstads län; att slutligen de förhöjda kommunal-skat terna redan väckt mycken ovilja mot landstinget, och att möjligen denna ovilja skulle till någon del falla tillbaka på den goda saken, om man skulle tvingas att understödja den tilltölje af ett landstingsbeslut. Frågan vore en barmhertighets-fråga och borde såsom sådan behandlas. Hos folket finnes en fond af barmhertighet och medlidande, till hvilken man aldrig vädjar sörgätves. Ett cirkulär från biskop och domkapitel, och understödt af presterskapet, skulle åstadkomma åsyftad verkan. Under förhandlingarne framkom den upplysningen att tvenne smärre inrättningar för detta ändamål redan funnos i stiftet, en i Karlskrona och en på ön Hven. — En komite nedsattes bestående af Bring, Colliander och Cöster. Frågan om ett fortfarande understöd till en äldre f. d. prestman bifölls, hvaremot man 2) fann skäl att bitalla ett förslag om bildanlet af en kassa, för att understödja äldre såväl obefordrade som otjenstbare prester inom stiftet. Diskussionen i denna fråga blef dock