Göteborgsposten – 26 september 1864, sida 1

gränsade frihet som de åtnjuta, och förslag är derföre väckt att i höst förflytta en del a dem till Gripsholm, der en ny djurgård ord nats. Den förfärliga explosionen af nitroglyce rinfabriken vid Heleneborg har ådragit fabri kens egare, hr Nobel, både förlusten af er hoppfull son och af en anläggning som, nyss kommen i full gång, skulle bereda honom er sättning för dryga utgifter på en mängd för sök, och god inkomst för framtiden. Det ä fara värdt att br Nobel af brist på tillräcklig kapital icke på länge kan fortsätta sin fabri. kation af glycerinkrut, hvilket befunnits ut märkt ändamålsenligt vid bergsprängning. Hi Nobel, som redan är en gammal man, har städse hemsökts af motgångar. Född i Gefle etablerade han i Petersburg en stor fabrik, vid hvilken en mängd arbeten för kronans räkning dels utfördes, dels beställdes, före och under Krimfälttåget. Genom krigets plötsliga upphörande inhiberades flera stora beställningar hos Nobel, och följden deraf blef att han plötsligen kom på obestånd. Han återvände då till Sverige och började utveckla sin favorit-ido — undervattens minor — på hvilken han lagt ned i experimenter stora summar relatift till sina tillgångar. Det är sannolikt att han icke med tillräcklig diskretion behandlats af den komite som för ett år sedan vid pass nedsattes med uppdrag att pröfva uppfinningarne af minor — det säkra är åtminstone att det belopp som komitn tillerkände honom, nu sprungit i luften, och den gamle mannen måste nu börja på nytt, om han dertill kan förskaffa sig medel, eller se sin tillverkning af glycerinkrut öfvergå i andra händer. Dervid är svårigheten att erhålla en passande lokal för fabriksanläggningen icke den minsta. Ändamålsenligast vore om den kunde anläggas på en obebodd ö — men om än en sådan med lätthet kan fås, så återstår att der uppföra byggnader, och de kosta mycket pengar. ? Från säker hand har jag erfarit, att grefve Henning Hamilton, som nu lefver ytterst indraget på sin egendom i Södermanland, är sysselsatt med ett arbete rörande sin diplomatiska verksamhet såsom svensk-norsk minister i Köpenhamn, hvilket skall läggas under pressen på nyåret. Denna underrättelse har väckt stort uppseende, och diplomaterna at gamla skolan rysa vid blotta tanken på, att samtiden skall få kunskap om sådana aktstycken, hvilka förr ansågos böra ligga minst 50 år förseglade i arkiverna. Isammanhang härmed berättas, att grefve Hamilton under sitt sista besök härstädes yttrat till utrikesministern: det är absolut nödvändigt att moralen blir tillämpad på politiken.