Göteborgsposten – 21 september 1864, sida 1

mi ettt .K Prases. Menuiskan kan ej offra en ren ånger åt Herran, den är alltid mer eller mindre syndbemängd. Emellertid måste vi icke glömma, att Kristus äfven har försonat den synd, som ligger i menniskans ånger. Detta är en nödvändig tröst för den ångrande. 3. Ingen kristendom utan en ren och ogrumlad historisk källa och en ofelbar läronorm. — — Lucas ord uti inledningen till hans Evangelium och Johannes uti första kap. af första brefvet galla om hela Nya Testamentet som historisk urkund. Hvad de helige författarne sjelfva hört, sett med sina ögon, beskådat af lissens orde, eller såsom det blifvit dem sagdt af dem, ahvilka af begynnelsen det med: sina egna ögon sågo och sjelfva en del voro af det do sade) detta och icke annat hafva de förkunnat. Men Nya Test. är icke blott en historisk källa, utan också en ofelbar läronorm — — — och såsom sådan inspireradt. På hvarje annan väg hade Guds i Christo uppenbarade tankar blifvit genom menniskors tankar förfalskade. Inspirationens nödvändighet är gisven i och med synden. Genom inspirationens under gripa Guds tankar in i menniskans och lyfta dermed dessa till jemnbredd med hans egna. Förhållandet är här i mycket liknande med incarnationen. Det som är födt af kött är kött, derför sänker sig den Heliga Anda i aflelsens stund ned i menniskonaturens sköte och en ren menniska födes. I inspirationens stund sänker sig densamme Helige Anden ned uti menniskoandens djup och en ren tanke födes och med tanken ordet c. Åe. Laurin utvecklar Lutherska kyrkans förhållande till traditionen. Genom att uti sig upptaga den senare blef Luth. kyrkans bekännelse apostolisk (i motats mot den Reformerta kyrkan, som förkastade traditionen. Regula fidei är normen för den Heliga Skrifts uttolkning. Preses. Traditionen eger en stor betydelse, men blott så länge det skrifna ordet icke finnes. Hvad tolkningen af den Heliga Skrift beträffar, så kan ej regula fidei utgöra proban; denna behöfver sjelf en proba — den Helige Andes vittnesbörd. Detta det första, regula fidei kommer i andra rummet. Ternström. Med fasthållandet af traditionen, ställa vi oss på den katolska kyrkans ståndpunkt. Luther opponerade sig mot t. o. m. kyrkofäderna, och gick härutinnan kanske ett helt eller halft steg för långt. I stället för det misstänkta och missbrukade begreppet tradition, skulle talaren vilja sätta begreppet historisk kontinuitet. Forskar man j källorna, så kommer man till den slutsats, att hvad vi nu i vår kyrka tro, är det som utgjort det konstanta tros-innehållet under kristendomens alla århundraden — bästa beviset för att en historisk kontinuitet verkligen existerar. Norma sidei får ej förblandas med norma sacreÅ scripture. Inspiration är den Hel. Andes vittnesbörd, och på denna väg, eller genom omedelbar uppenbarelse, hafva Evangelierna tillkommit. Henriksson skiljer mellan det religiösa och det theologiska området. Ternström. Det är nog för oss att inspirationen egt rum. Vetenskapsmän må lösa knuten; jag är en praktisk religions-lärare. Församlingen är öfvertygad om den Hel. Skrifts sanning, och härutinnan ligger det vigtigaste stödet för läraren. Det vore svårt om åhöraren vore skeptisk eller så vetenskapligt bildad, att han begärde skäl för inspirationens sanning. Preses. Apostlarne voro ej felfria, erkände detta sjelfva, huru kunde då deras författareskap vara felfritt? Genom inspirationen. Apostlarne voro endast till en viss ringa grad medvetna om det oändliga innehåll, som gick igenom och begagnade sig af deras ande som ett verktyg. Detta innehåll skulle också gälla icke för den personen eller den tiden, utan för evinnerliga tider. Derför kan det sägas att apostlarne verkligen producerat något felfritt. Ternström kan ej med inspirationens begrepp förena det sagda. Det finns troshemligheter så djupa, att intet förnuft kan inse dem. (Forts.)