Göteborgsposten – 21 september 1864, sida 1

Göteborg d. 21 September 1864. Landstinget fortsattes i går i vanlig tid. Etter skedd justering af föregående dagens protokoll inlemnad borgm. Rhodin, såsom ordförande i den komitå, hvilken blifvit nedsatt för behandling af frågan om fattigvården inom länet, denna komits betänkande jemte dertill hörande handlingar. Enligt 14 5 af reglementet för länets sparbank hade direktionen för densamma blifvit kallad att infinna sig inför landstinget. En redogörelse angående sparbankens verksamhet upplästes. Af denna berättelse inhemtades bland annat, att flera socknar dels förklarat sig icke ämna välja sparbankskomiter, såsom i reglementet föreslås, dels icke besvarat uppmaningarne om dylikas väljande. Som ett glädjande motstycke härtill nämndes deremot, att ett betydligt antal socknar valt komit6er, hos hvilka i förhållande till den korta tiden ej obetydliga insättningar blifvit gjorda. Tinget uttalade sin tillfredsställelse med det sätt hvarpå direktionen utfört den tanke som legat till grund för sparbankens inrättande. Hr Thorburn föreslog bildande af filialkontor i städerna, hvilket skulle medföra mera beqvämlighet. Föreslog äfven att penningarne måtte utlånas på landet, då sparbanken derifrån miottoge en del af sina kapitaler. Major Silfversvan anhöll på staden Marstrands vägnar, att förslaget om filialkontor måtte afslås. Hr Prosclwitz erinrade, att silialkontor alltid skulle medföra kostnader, bland annat för lokaler. Borgm. Rhodin upplyste att i Kongelfs sparbank kostnaderna äro inga. Hr Norrman erinrade, att enl. reglementet skulle man, så vidt möjligt vore, utlåna på landet ungefär lika mycket penningar som komma derifrån. Motstånd mot insättningar på söndagar har något hindrat utvecklingen af sparbanken. Att lemna ut lån på längre tider är riskabelt, då sparbankens insatta medel kunna sägas upp när som helst. Landtbrukaren Sandberg ville att något sätt skulle uttänkas, på det att olägenheten med de utlånade penningarnes långa uppsägningstid måtte neutraliseras. Hr Thorburns mening hade ej varit, att man skulle för filialbankerna behöfva särskilda kontor. Borgm. Rhodin yttrade att då sparbankens framgång varit verkligen förvånande, borde man ej gifva några föreskrifter i afseende på penningeutlåningen för direktionen, som hade svårt för att göra sig underrättad om de från landet erbjudna säkerheterna. Ordf. erinrade, att i reglementet finnes stadgadt, det afdelningskontor kunna, om så behösves, i länets