Göteborgsposten – 19 september 1864, sida 1

fastän hon visste mycket väl, att middagen väntade på henne. Hon tvang sig slutligen att gå, och hennes kinder rodnade at triumf, då hon sprang ned till matsalen. Mr Carlton stod på de nedersta trapporna nära apoteksdörren och talade med någon, som kommit att begära råd af honom. Laura såg på de samtalande, när hon gick genom salen och hörde några ord, som uttalades af den främmande, som ej var någon annan än den lille Wilkes, barberaren. — Och sir, då mr John icke kunde komma, sa min hustru, att hon inte ville ha den andre, utan att hon ville ta sig den friheten att skicka efter mr Carlton. Om ni ursäktar, att bli kallad så der i nödfall och kommer, så bli vi myckt tacksamma, sir. — Jag kommer om en half timma, svarade mr Carlton. Hon har alldeles rätt; det är icke roligt att ha en läkare, som gjort ett så olyckligt misstag; man tycker litt, att det kan hända, att han kan göra så en gång till. Och Laura visste, att de talade om mr Stephen Grey. XXV. En fin dam. Earlen af Oakburn och hans dotter Jane sutto i samma vackra salong, hvari läsaren såg dem för fjorton dagar sedan. Jane stickado på en pulsvärmare för sin fars räk