Göteborgsposten – 19 september 1864, sida 1

mr EÄEUEFEEEE— Februari månad begånget grymt mord å syra personer boende i ett slott nära staden Foix i Frankrike, för hvilket mord en illa känd person vid namn Latour blifvit anklagad och äfven af juryn fälld. Denne Latour har, såsom läsaren äfven torde erinra sig, 1 fängelset uppfört sig trotsigt och våldsamt, förmodligen i tanke att domen ej skulle gå i fullbordan, och tillochmed roat sig med att dikta en s. k. guillontinvisa på Marseljäsens melodi. Latour hade emellertid bedragit sig i sitt hopp: han afrättades d. 12 d:s i Foix. Han dog utan att ha gjort någon bekännelse eller tillstått sin förbrytelse, och man skall troligen, ifall icke andra omständigheter komma i dagen, aldrig kunna säga, om han verkligen var den som begått mordet. I Paris föranledde affären längre undersökning, ehuru Latour icke begärt nåd. — Afrättningen egde rum på den ofantliga esplanaden i närheten af Foix, der guillotinen, hvilken hemtats från Toulouse, natten förut uppfördes. Ryktet om afrättningen hade hastigt spridt sig, och en ofantlig menniskomängd samlade sig för att åse tilldragelsen, hvilket i och för sig sjelf gjorde ett obohagligt intryck. Det var ej ensamt nyfikenhet som syntes ha lockat åskådarne till det blodiga skådespelet; det tycktes som hade de velat öfvertyga sig om att hufvudet verkligen skulle falla på denne Latour, som ännu i sina kedjor injagade dem fruktan. Det föreföll som om de alla törstade -etter hans blod. Kort efter kl. 7 på morgonen tillkännagaf ett doft Ah! den till döden dömdes ankomst. Latour satt på en kärra och bredvid honom skarprättaren samt bödelsdrängarne. En stark afdelning gensdarmer utgjorde eskorten. Ingen prest ledsagade honom. Latour sjelf hade icke förlorat något af sitt lugn; han satt der och såg kallt på det honom omgifvande folket, som sände honom hotande blickar. Hans hållning hade något obeskrifligt stolt eller om man så vill öfvermodigt. I fängelset fattades han, då man för honom tillkännagaf att hans sista stund var inne, för ett ögonblick at det forna raseriet. Aftonen förut hade han utan motstånd låtit fängsla sina händer; men senare utlät han sig i de vildaste hotelser mot domare, prester och alla andra personer som han sett under sin process. Prestens tröstegrunder tillbakavisade han på det barskaste sätt och undanbad sig att bli ledsagad af honom under sin sista vandring. Då Latour trädde ut ur fängelset började han sjunga sin guillotinvisa och sjöng den ända tills han anlande till schavotten (ungefär 400 steg). Vid foten af denna blickade han kailt och utan att förråda någon rörelse på bilan. Deretter gick han med raska steg uppför trappan, kastade en sista blick på bilan och sjöng derpå åter med fast och krafug stämma: ÅAllons, pauvre victime, Ton jour de mort est arrive, Contre to de la tyrannie Le coutean sanglant est lev. Bödelsknektarne fattade honom och kastade honom under guillotinbilan. Allons pauvru victime Ton jour de mort — hörde man honom ännu sjunga, och derefter det dofva fallet af guillontinbilan. Kl. half 8 var allt slut, och folket, som var förfäradt öfver hans död utan ånger, men dock belätet öfver att man röjt honom ur vägen, skiljdes åt utan att yttra ett ord at medlidande. Veterinärväsendet. K. M:t har i hufvudsaklig öfverensstämmelse med förslag af sundhetskollegium fastställt taxa för såväl veterinärmedicinalier som för dessas beredning samt bemyndigat sundhetskollegium att låta taxorna, hvilka skola gälla till efterrättelse från d. 1 inst. Oktober, till trycket befordra.