Göteborgsposten – 12 september 1864, sida 2

— Hvad det är besynnerligt att tänka att han ärtt det! Sjömannen Frank! Jag har aldrig — Jane, jag kan försäkra, att jag aldrig under hela mitt långa lif tänkt detta som möjligt. — Och jag kan försäkra att vi icke heller tänkte det, svarade Jane. — Hvad tänker ni göra? Ni kommer väl icke att stanna här länge. — Vi flytta härifrån om åtta dar och fara till pappa på Chesney Oaks. Sedan skola vi, som jag tror, bosätta oss i London. — Det är det bästa ni kan göra, sade lady Oakburn nickande. London är bäst, om ni icke kan bo på Chesney Oaks. Men Frank skall icke hyra ut det. Hvad skall ni göra med de här möblerna? tillade hon, i det hon såg sig omkring på de tarfliga stolarna och borden. De passa ej för er hädanefter. — Vi ha huset till vår disposition för längre tid; det hyrdes för tre år. Pappa säger, att han skall hyra ut det möbleradt. — Och Laura? Janes hjerta klappade och ögonlocken sänktes, när denna fråga framställdes helt tvärt. Det var värre att tala om Laura med tant Oakburn än med hennes far. — Det var ett förfärligt slag för oss alla, sade hon i det hon drog efter andan. — Var hon galen? — Hon var mycket dåraktig, svarade Jane. — Dåraktig! sade grefvinnan förbittrad, du kallar en