Göteborgsposten – 8 september 1864, sida 1

andra vittnet hjelper oss i fråga om uppfattandet af en sak. Ni såg henne ju första gången söndagsaftonen? Det är skada, att ni icke gömt den biljett, hon skref till er! — Hvem kunde tänka, att den biljetten skulle komma att behöfvas? sade mr Carlton. Men om jag hade gömt den, skulle den ej lemnat någon upplysning. — Hvarje ord, hvarje papperslapp äro bevis i deras ögon som lärt sig begagna dem. Fortfar, sir. Mr Carlton lydde. Han berättade förhållandena såsom han bevittnat dem, icke så detaljeradt som han skildrat dem för coronern men med en noggrannhet, som var fullkomligt tillfredsställande. Inspektoren lyssnade uppmärksamt, och ett par gånger antecknade han något. — Är detta allt, som ni vet? frågade han, när läkaren tystnat. — Det är allt, som jag vet. Inspektoren gned lätt näsan med pennfjedern. Han var försjunken i tankar. — Saken vore mycket enkel, sade han omsider, om ej tvenne punkter fuunes. Den ena är den utomordentligt stora osannolikheten att mr Stephen Grey begått något misstag vid blandningen, och den andra är det karlansigte ni såg på trappan. Jag kan cj få desse punkter bort. — Men jag har ju försäkrat er, att der ej var något karlansigte på trappan, upprepade mr Carlton. — Jag tviflar icke på, att ni tror så nu. Men an trodde icke så då, ty i det fallet skulle ni icke talat on jsdet för enkan Gould. Tro mig, mr Carlton, de första in trycken äro de säkraste, och det är åt denna misstänkt: