Göteborgsposten – 7 september 1864, sida 1

— Jag har fått höra, att ni vill tala med mig, sade läkaren. Mr Carlton, tillade han förklarande, när han såg, att inspektorn ej visste hvem han var. — Åh, är det så, sir? jag ber om ursäkt, sade inspektorn, i det ett skarpsinnigt uttryck efterträdde det frågande. Var god och stig in. Han innestängde sig med mr Carlton i ett helt litet rum, i ett rum icke större in en rymlig korridor. Läkaren hade varit der en gång förr, nemligen då han kommit att lemna de upplysningar han hade att gifva åt den förre inspektoren i den sak, för hvilken han nu åter infunnit sig. — Jag vet ej mer än jag visste förra gången, sade han anspelande på polistjenstemannens tillsägelse att han skulle infinna sig i stationen. Då dödsfallet hade timat, gaf jag polisen alla upplysningar rörande saken, som jag kunde prestera — hvilka icke voro af någon stor betydelse. — Det är icke fråga om det, sir. Jag trodde icke, att ni fått reda på mera rörande saken. Hvad jag ber er är att ni lngnt berättar för mig allt, som ni vet derom, liksom ni berättade det för min företrädare. Jag fruktar, att saken blifvit illa skött. — Tror ni det? — Jag är säker derpå, fortfor mr Medler stegrande sitt påstående. Om saken hade skötts riktigt, skulle d 3 ha varit utredd nu. Det är min åsigt. — Det är icke min, sade mr Carlton. Jag inser icka att mer kunde göras än som gjordes.