Göteborgsposten – 6 september 1864, sida 1

huru hon kunde ha fått rättighet till den för henne främmande titeln. Från matsalen, som låg till höger om förstugan, hvari Laura inträdt, strömmade genom den öppna dörren lampoch eldsken, och hon gick in i den åtföljd af Judith. Mr Carlton hade, sedan han fört in henne återvändt till hyrvagnen, för att se efter hvad som blifvit glömdt i den. — Judith, du kallade min syster lady Jane. Har något händt lord Oakburn? Det kunde nu ha varit Judiths tur att stirra, men hon var en för hyfsad tjenarinna att göra något sådant. En hel vecka sedan förändringen inträffat! Det tycktes nästan omöjligt, att den kunde vara obekant för lady Laura. Judith svarade lugnt: — Lord Oakburn är död, mylady — det vill säga den förre lord Oakburn — och min husbonde är nu lord Oakburn. — Det var det märkvärdigaste jag hört! utropade Laura, sjunkande på en stol. När dog han? Hur länge har ni vetat det? — Han dog i Tisdags för åtta dar sen, mylady. Han dog af nervfeber på Chesney Oaks, och brefvet, som kom 1 Onsdags morgon, var icke till honom utan, när allt kom omkring, till herrn. — Och när upptäckte ni att det var till pappa? — när blef detta kändt hemma? — Mylady, det blef upptäckt ungefär när ni gick er väg. Mr Grey kom den aftonen, som ni kanske minns, och han talade om att lord Oakburn var sjuk, att han en eller