Göteborgsposten – 6 september 1864, sida 1

Till det missgrepp som regeringen i ena och andra sallet sålunda begått, har jag hört en och annan mellanlöpare vilja skjuta skulden på civilministerns starkt utpreglade byräkratiska sympatier; men häremot kan dock ett ganska besogadt inkast göras. Det är nemligen ett kändt faktum att vid behandlingen at alla regeringsärender råder en så utpreglad solidaritet, att då konungen visar sig obenägen att besluta i full öfverensstämmelse med den föredragande departementschefens hemställan, så ordna sig genast de öfriga konseljledamöterna på dennes sida, antydande deras beslut att gemensamt med honom resignera. Om nu, såsom det uppgifves, konungen varit af den åsigt att inom samtlige länen annan person än landshöfdingen skulle till landstingsordförande utses, hvilken åsigt såsom kändt är icke vunnit framgång, så är det obestridligt att klandret öfver ordförandetillsättningen inom de fjorton länen solidariskt drabbar samtlige statsråden. Civilministerns aflåtna cirkulär till samtlige landstingen med förständiganden som ganska väsendtligt inskränka landstingens verksamhet, skall tvifvelsutan icke heller göra ett angenämt intryck. Afsigten med cirkuläret är påtagligen att afhjelpa allt opinerande i två frågor, nemligen representationsoch protektionistfrågan. Man skall troligen fråga: är det då i något hänseende vådligt om landstingen i dessa ämnen uttala en mening? De reaktionära fröjdades högligen af Mars-uppträdena här i hufvudstaden, derföre att alla sammankomster här i afseende på representationsfrågan blifvit opopulära. Dessa reaktionära skola bli civilministern särdeles tacksamma, då hvarje demonstration, hvarje åtgärd i representationsfrågan blifvit bannlyst i landstingen. Det vore alls icke vådligt om protektionistfrågan diskuterades i landstingen; ty jag betviflar alls icke att frihandelssystemet äfven der skulle vinna en lysande seger. Huru civilministerns cirkulär, som naturligtvis solidariskt gillats af statsrådet, än må betraktas, nekas kan icke att det förråder en fullkomligt opåkallad skuggrädsla. För någon tid sedan har regeringen förordnat en ny ledamot i författningskomiten. Det anmärkningsvärda dervid är, att detta förordnande icke, såsom tillförene skett, offentliggjorts. Orsaken dertill tros vara någon liten fruktan för anmärkning rörande den tillförordnade komiteledamotens lämplighet. Ifrågavarande person är häradshöfding Östberg, domare i Upland, allenast känd för sin skarpa hushållning. Rikets ständers revisorer, som nyligen sammanträdt, hafva vidtagit, på förslag af en militär inom revisionen, en åtgärd, som nu betraktas såsom särdeles lämplig. De ha nemligen beslutat infordra uppgifter rörande det skick, hvaruti landtförsvaret befinner sig. Denna åtgärd är för regeringen ytterst angenäm och iden utgår äfven från densamma. Det är nemligen vida angenämare att landtförsva rets beskaffenhet framlägges af revisorerna än af regeringen. Befinnes det vara i otilltredsställande skick, så innebär detta förhållande den bästa decharge för regeringens bedröfliga politik i dansk-tyska frågan. Vidare är det ju alldeles förträffligt, om revisorerna i stället för regeringen taga initiativet i afseende på ökade anslag till försvarsverket. Så otrol.gt det kan förefalla, så sannt är det, att samtlige revisorerna beslutat företaga inspektionsresor till Waxholms och Carlsborgs fästningar. Om dessa inspektioner förrättades af de ledamöter inom revisionen, som äro i detta fack fullt kunniga, så vore mot åtgärden intet att anmärka; men att de civila adelsledamöterna jemte de högvördiga, högtärade ARENAN E—6 EEE EE: