Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 1

hvad denna brutit, och som tänkte ;å den brydsamma belägenhet, hvari systern skulle försättas genom bristen på kläder, vågade göra sin far nya föreställningar rörande denna sak under dagens lopp. Men carlen gaf icke vika förrän mot aftonen. Och då när det var mycket sent, forklarade han plötsligt att sakerna kunde få sändas och att det vore desto bättre ju förr huset blef qvitt dem. Klockan var då åtta. Jane lade hastigt några saker tillsammans och deribland den särskilt begärda ljusa sidenklädningen och några persedlar, som Lanra kunde bäst behöfva, och sände Judith med dem. Denna uppdrog hon att be att få tala med lady Laura i ensamhet och säga henne då huru det kom sig, att sakerna ej blifvit sända ordentligt, och att detta lät sig göra först dagen efter. Med anledning häraf stod Judith i mr Carltons förstuga och bad att få tala med den unga frun. — De är inte komna, svarade Hannah. — Inte komna! upprepade Judith. Mylady sa mig, att de skulle återkomma med sju-tåget. — Detsamma ha de skrifvit till oss, och bordet står dukadt för dem i matsalen. Tåget är kommet för längesen, och de voro inte med. — Nå, sade Judith langsamt, i det hon tänkte efter hur pass hon borde säga, vill ni säga er fru, att vi inte kunde skicka henne fer saker i dag än dessa, som jag burit hit, men att resten kommer i morgon. Det var ledsamt, att jag inte fick tala med henne; jag hade en helsning från hennes syster. — Det skall jag säga henne, sade Hannah tvärt och