Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 1

lefva den märkvärdiga dagen, då främlingar icke behöfva salla uti förvåning öfver det nog abderitiska uti att utestänga de varma beundrarne af en stilla tuting från alla libatio ner uti detta Bacchitempel! Den i en viss ålder mindre trefliga pe rioden då skollofvet slutar har under veckan inträdt. Vid härvarande Högre elementarläroverk skedde uppropet i torsdags, hvarvid antalet lärjungar som vanligt var ganska stort. Tempora mutantur; se hår hvad salig erkebiskop Kenicius i lifstiden förespådde läroverksinstitutionerna i vår goda stad, sådant detta hans herdabref finnes aftryckt i Skara Stifts Tidningar för d. 28 Maj 1794. Arke-Biskop kenicii Bref till Biskop Sven i Skara 1631. Jag bekom Tum Rev. skrivelse, förmälandes at, M. And. Prytz Superintendens Gothob. hafwer komit ifrå Biskops-stiftet, Mark och Kinds härader, det mig tycker ganska illa vara, utan hafwer altid om den mannen haft den förhoppning, at Han skulle vara en rolig man; men detta tjenar icke till rolighet eller til at hålla vänskap Bröder emellan. Men efter K. M:t hafver befalt T. R. at upprätta et Gymnasium uti Scara, der ock i sanning är et tjenligit rum at hafva Gymnasium, tyckes mig rådeligit vara at T. R. gör sin höga flit at ställa det i verket, Så förmodar jag at Mark och Kind kommer väl under scholen igjen, ty i Götheborg blifver alldrig någon schola som dugelig är. Upsalie 8 Martii 1631. Det finska teatersällskapet, hvilket inom sig eger goda resurser, särdeles på qvinnosidan, afslutade i onsdags sina representationer härstädes. Allmänheten har med bifall och icke obetydliga besök uppmuntrat det här för första gången en corps uppträdande sällskapet, hvilket, hvad samspel beträffar, var särdeles godt, men hvars repertoir under vistandet härstädes var skäligen klen. Deritrån gjorde dock Runebergs Kan ej ett lysande undantag, hvilket stycke, så som det, på ett undantag när, utfördes, skulle ha hedrat Sveriges första scen. Detta sällskap har emellertid knappast hunnit snöra igen sina kappsäckar och begifva sig i väg förrän tiljorna beträdas af det gamla välbekanta Zetterholmska sällskapet. Redan om söndag börjar det sina representationer med, det besangde komiska lustspelet Ht Fadinards bröllop och en annan skrattretande dramatisk nyhet: Han hyrrum af sin betjent. För någon tid sedan satte sig några ansedda och inflytelserika män inom värt samhälle i spetsen för ett företag, som afsåg att härstädes inrätta en Sags klubb för unga män. Meningen härmed var, antaga vi, i trämsta rummet att söka förskaffa åt dem, som icke ega familjer härstädes, en lokal hvarest dem kunde beredas tilltällen dels att sammanträffa med hvarandra på en plats som hade något mera af hemmets komsort än som rimligtvis kan pretenderas af restaurationen eller schweizeriet, och dels att derstädes förskaffa dem tillfällen till anständiga och törädlande förströelser — med ett ord en lokal motsvarande hvad nationssalarne vid universiteterna äro eller åtminstone borde vara för de unga män, som der vistas skiljda från familjer och anförvandter. Men icke allenast för sådana utan ätven för andra unga män skullle denna klubb blitva en samlingsplats, en sammanhållningspunkt, hvarest säkerligen många goda och samhällsnyttiga frön skulle kunna nedläggas och bära trukt, så mycket säkrare som flera äldre och utmärkta män inom samhället lotvat att i sin mån medverka till det goda ändamålet. Nåväl, ideen upptogs från flera håll med mycken värma, från andra åter med en viss köld, hvartill motiverna skulle kunna sökas i en oriktig upptattning af klubbens systemäl. Emellertid har man så småningom kommit underfund med att det verkligen ligger en törträfklig tanke till grund för denna förening, detta sällskap eller klubb, hvad man nu vill kalla — — LL —