Göteborgsposten – 3 september 1864, sida 1

det, och de listor som utsindts till anteckning at ledamöter i sillskapet, hvilkas antal bestämts till 200, lära vara i det närmaste full. tecknade. IIvad stort sker, sker byst, sä ger Geijer, och sålunda har nu i all tysthet ölvertygelsen mognat, och mången, som i borjun icke velat höra talas om en sådan förening eller ens möjligheten derat, har vid lugnare besinning med berådt mod och i ötvertygelse om det goda i saken skrifvit sitt nam på listan. Hvad som nu återstår är anskalsandet af ett grundkapital, tillräckligt stort utt på ett värdigt och fullständigt sätt kunna re alisera den vackra ideen, och vi äro ölvertygade om, att inom detta samhälle, der man i så många hänseenden visat sig böjd att tortgå på bildningens och civilisationens bana, man icke skall draga i betänkande att understödja en till sina principer så förträfflig institution som denna obestridligen kan och bör blitva. Rom byggdes icke på en dag heter det, och Göteborg har icke hunnit stenläggas på ett decennium. Ännu finnas vinklar och vrar dit den tuktade stenen icke fått tillträde och der man riskerar att isynnerhet i skumrasket göra en kullerbytta eller vricka en fot ur led. Sådan är gatan framtör f. d. Fribergska huset vid Gamle Port, der ännu kullerstenen i ostörd ro höjer sig i små atsatser, här och der afbrutna af gropar, hvilka man lättare kommer uti än utur. Skulle icke äåtminstone de sistnämnda kunna igentyllas? Kullerstenen är ju icke så dyr att man behöfver spara på den. Till -små förtretligheter i det menskliga lifvet torde kunna räknas om man, just som man i full fart kommer styrande utetter Norra Hamngatan med aestination till Skeppsbron eller dess omnejd, ettdera at närsynthet, distraktion eller andra orsaker kommer att forbise att svängbron är uppvindad. Hvad har man väl att göra? Jo, etidera tåligt vänta eller också sätta maskinen i tull gäng igen och vända tillbaka ötver f. d. Kämpebryggan, Lilla Torget o. s. v. I de flesta tall föredraser man vanligen den sorstnämnda mindre påkos:ande mesyren, att neml. vänta, men tålamod tår man ha, ty nog går det hela bra, men långsamt. Nägon besparing i tiden skulle dock kunna vinnas om, sedan bron blifvit igenvindad, tillskrusningen vid fästena i kajmuren sörsigginge samtidigt och icke som nu, först på den ena och sedan på den andra sidan. Man skulle på detta sätt vinna kanske endast en minut, men en minut kan ofta vara ganska vigtig, och tör öfrigt: Åime is money, säger Albions son, och deri har han rätt!