Göteborgsposten – 1 september 1864, sida 2

— Till mig? frågade hon ofrivilligt. — Ja, mylady. Jane spratt till. Mylady! Ja, hon var ju myladyMen titeln klang eget i hennes öron, och en djup rodnad up;steg på hennes ansigte. Hon öppnade papperet och läste följande karakteristiska rader skrifua med blyertspenna. Jag kan icke begripa, hvarför du kommit, Jane, men du kan komma till Chesney Oaks och förklara det. Pompey är en narr. Af den sista meningen förstod Jane, att den stackars Pompey ådragit sig sin husbondes vrede genom sina försök att dölja hemligheten, Hon gissade ocksä, att vagnen siändts, for att hon skulle åka i den. — Har ni kommit med vagnen för min skull? frågade hon. — Ja, mylady. Mylord bad att ni skulle komma genast. Men Jane tvekade. Hon tänkte ;å febern. Hon fruktade den icke för sig sjelf — atminstone var det icke hennes egen fara, som kom henne att tveka. Men hor skulle återvända hem och kunde föra smittan till Lucy — Det är kanske farligt, att komma till Chesney Oaks. Jag skal resa tillbaka till en yngre syster, en liter flicka, och burn äro så tillgängliga för smitta. — Jag tror icke, att det är farligt, sade betjenten Mylord är i den venstra flygeln, och — och den atlidnc earlens lix ligger i den högra flygeln, der hun dog. Inger annan har smittats.