Göteborgsposten – 1 september 1864, sida 2

örenade rikena och Danmark, utan de föreade rikenas egna intressen, liksom det varit ned hänsyn till dessa som den svenska regeingen några dagar förut bestämt sig att föreägga svenska riksdagen ett förslag om bevilling af 3 millioner rdr. Danmarks sak kan Sverige endast på diplomatisk väg hjelpa samt samråd och förening med mäktiga stater. Sverige trädde alltså här tillbaka trån sin förra värmare förbindelse med Danmark och ställde sig i ledet af de vänskapliga makter, hvilka ula på samma sätt deltagit i Londonstraktaen och derföre blott i förening trodde sig vöra upprätthålla den. Grunden till denna förindring må, enligt grefve Manderströms depesch, sökas i de väsentligt förändrade förhålandena. Då det afhandlades om en alliansraktat, gick neml. den Danmark hotande favan ej längre än till en exekution från Tysklands sida i Slesvig; genom de händelser som följde omedelbart på Fredrik VII:s död, blef tal om att sönderstycka Danmark. Härom må man öfverlemna domen åt Sverige; men när grefve Manderström, i det han träder tillbaka, uttalar den åsigt, att förhandlingarne om alliansen med Sverige och det uppseende dessa gjort i Europa, hatva gagnat Danmarks sak under stridigheter med Förbundet, så är det utan kvifvel han, som i detta afseende är villfarande. Det kan med afseende härå vara tillräckligt att påminna om, att det var med tillit till att ätven Sverige-Norge delade tanken om en solidaritet i Nordens sak, som planen lades att upptaga den eventuela kampen med Tyskland och förlägga försvaret till Dannevirke; och det var i tillit härtill och efter samråd med den svensk-norska regeringen som det afgörande svaret till Förbundet under d. 27 Aug. blet affattadt, och det var tron härpå som var den medverkande orsaken till författningens af d. 18 November antagande af riksrådet. Slutligen har grefve Manderströms försäkran af d. 16 November näppeligen varit utan allt inflytande på denna författnings stadfästelse. Förhandlingarne med Sverige om allianstraktaten hafva derföre på ett ödesdigert sätt ingripit i Danmarks förhållander, men till gagn för Danmark hafva de säkerligen icke varit. w— sa