Göteborgsposten – 29 augusti 1864, sida 1

framför sig Slesvigs karta, på det han mi kunna utmärka den rent skandinaviska natio nalitetens gränser i det slesvigska gränslandet Dansk nationalitet igenkännes norritråt ända till Slien och vägen från staden Slesvis till Husum, vesterut intill de frisiska gräns socknarne Hattsted och Skoböl, Drelsdorp Breklum. Enge (halft danskt), Stedesand, Lind holm, Nieböl, Gudskougsöen och Vidaaen, sam på barne Als, Alrös, Köm och List på Sild; Svansen och till en del i Dänischwold finnas spår af dess blandning med den s. k. tyske nationaliteten. Om nu ett eröfrande Tyskland bemäktigar sig äfven denna del af Slesvig, så tagel det från oss en del af vår rätt, och det äl den vi fordra att vår regering skall, ställande sig på nationalitetsprincipens sida, förfäkta. Ty ingen kar väl vara nog dåraktig att tro, det danska striden är verkligen slut, om än fred nu blir ingången. Den dansk-tyska tvister skall fortletva, så länge Danmark är svagt och ensamt som nu. Men mot den skandinaviska nationaliteten som en för sitt försvar samlad enhet skall ej germanismen gå i kamp. Att Eidern är Nordens egentliga sydgräns är, som sagdt, fortfarande vår sats, liksom de: är vår öfvertygelse, att det tyska elementet Sydslesvig skall gå tillbaka söder om Eidern om den skandinaviska Norden slutar fast för bund, utvecklar sina inre hjelpkällor, utbilda! ett starkt nationalförsvar, gör sin författning (författningar) så frisinnad som möjligt, upp häfver alla stängsel mellan de olika länderna befrämjar samfärdseln emellan dem och göt sig till en mönsterstat. Friheten har alltic sin mäktiga attraktionskraft, och genom der skola vi, vill Gud, slutligen samla omkring oss alla de nu lösryckta delar, der skandina viskt tungomål finnes och skandinaviska hjer tan klappa, ja, äfven de, som förvillats och för längre eller kortare tider vändts ifrån oss Hutvudsaken är att vi ej ställa oss i strid mot folkrättens moderna princip: att låta folkets eget val afgöra öfver folkets öde. Och det är den som ärven skall inträda såsom le dande för de mera praktiska sträfvanden de skandinaviska folken nu ha att ifra för, på de deras enhet och genom den deras säkerhet må betryggas. 1 U— —