Göteborgsposten – 29 augusti 1864, sida 1

Elberfeld d. 16 Aug. Sedan i går eftermiddag befinner jag mig här midt inne i djupaste Tyskland. Jernbane resan från Hannover till Elberfeld är mycket vacker, synnerligast dess senare del från stationen Dortmund, hvarifrån såväl sjellva vägens anläggning öfver sjöar och genom berg, som de otaliga fabriker hvilka ligga å ömse sidor äro värda att uppmärksammas. Jag fick dock ej egna vägen mycken uppmärksamhet, emedan kupgerna voro öfverfyllda af en mängd på permission till hemmet från danska fälttåget färdande soldater. Dessa, som varit nog försigtiga att hvardera förse sig med en Kimmelflaska, blefvo för hvarje station, i samma mån som flaskans nivå sjönk, allt muntrare och högljuddare, till rätt stort obehag för de civiliserade passagerarne. Här och der vid de olika stationerna stego några af de muntra gossarne af, och de andras afskedsoch vivatrop ville härvid knappast taga någon ända. Dessemellan skroderade de om sina vapenbragder och de strapatser de haft att utstå, dervid dock i de flesta fall erkännande fiendens tapperhet och uthållighet. Elberfeld är en ful och osnygg stad. Vid promenerandet genom dess irreguliera och illa stensatta, här och der landsvägslika gator, ser man nästan intet annat än fabriksarbetare och stojande barnungar, och på vissa gator kan man knappast höra sina egna ord för de slamrande väfstolarne. Och dock saknas här ingalunda representanter af den eleganta verlden. Jag hade tillfälle att öfvertyga mig derom i går afton vid en musikfest gitven i förlustelselokalen Johannisberg zur Nachfeier des Laurentius-Festes, hvars verkliga firande d. 10 d:s varit missgynnadt af dålig väderlek. Vid denna tillställning fick jag tillfälle höra den i hela Tyskland namnkunniga orkestern tillhörande 34:de pommerska Fäsilier-Regimentet, hvilken, bestående af c:a 60 personer, erbjöd verkligen storartade prestationer, och länge skall i mitt minne bibehålla sig det intryck som dess utförande af saker sådana som Beethovens Adelaide, ouvertyren till Friskytten och Misereret ur Trubaduren väckte. Till slut utfördes ett potpourri i förening med ställets egen orkester, hvilken alternativt med militärmusiken spelade hela aftonen, och för första gången i mitt lif fick jag här på en gång höra hundra personer igöra musike. Programmet för aft nen erbjöd äfven teatertöreställning af, såsom det tycktes, ganska goda krafter. J.