Göteborgsposten – 29 augusti 1864, sida 1

Reseintryck. (Korrespondens till Göteborgs-Posten). Hannover d. 14 Aug. 1864. Då ångfartyget Halland sistlidne Thorsdags eftermiddag lemnade Köpenhamn, betann sig er ödmjuke tjenare bland deras antal, som af nämnde fartyg skulle ötverföras till Läbeck. Jag lemnade Danmark med föresats att under min tillämnade resa i Tyskland gifva alla politiska funderingar på båten, eller att åtmin stone ej inlåta mig i några diskussioner rörande politik med de goda tyskarne, hvilkas åsigter i thy fall äro så temligen stridande mot mina egna; men det är icke alltid så latt gjordt som sagdt. Bland passagerarne ombord befunno sig några tyskar, af hvilka ett par förekommo mig tillhöra det stora antal kavallerister inom det stora fäderneslandet, som endast rida på prof. Dessa herrar räsonnerade om det nyss slutade kriget; dervid at hjertans lust nedgörande danskarne, men äfven gifvande Sverige rätt omilda slängar. Då samtalet in galunda fördes i hviskande form, kom jag mot min vilja att lyssna dertill, och trots mina goda föresatser fann jag mig slutligen, med den frihet man har på resor att kunna inlåta sig i samspråk med alldeles främmande personer, föranlåten att blanda mig deruti, för att erinra tyskarne om hvad de alltid tyckas förgäta, då de lofsjunga den herrliga härens hjeltebragder, nemligen att det icke är någon stor konst att slåss sju mot tu. Talet föll äfven på huruvida det vore en föreller nackdel för de eröfrade hertigdömena att komma under tyskt istället för danskt herravälde. Då ombord äfven funnos några slesvigare, hvilka deltagit i kriget såsom danska soldater och nu skulle begifva sig hem, föreslog en af tyskarne, att man skulle göra sig underrättad om deras mening i detta fall. Man gaf sig derföre i samspråk med soldaterna, hvilka menade på att det som skett var det lyckligaste som kunnat hända dem. Jag höll mig på afstånd så länge, men då tyskarne med at belåtenhet lysande anleten begifvit sig upp på akterdäck igen, närmade jag mig krigarne, tilltalade dem på svenska och erhöll svar på fullkomligt god dansha; — men de svaren utföllo i fullkomligt motsatt anda mot de förut afgifna. Jag har anfört detta, ej derföre att det kan anses såsom något mått å stämningen öfverhufvudtaget i hertigdömena, men emedan det dock i sitt slag är rätt betecknande för situationen, Resan från Köpenhamn till Lubeck erbjuder just intet af intresse förr än man hunnit till Travemiände, hvarifrån man färdas till Läbeck liksom genom en kanal, å ömse sidor omgifven af de vackraste taflor. Läbeck är, trots den prägel af gammaldagshet som hvilar deröfver, en proper och ganska treflig stad, med en mängd minnen från medeltiden. Mest framstående i detta hänseende är den omkring 600 år gamla Mariekyrkan, hvilken förutom det ryktbara mekaniska uret, hvars tillverkare såsom lön för sitt med otrolig möda och oerhördt tålamod utförda arbete fick sina ögon utstuckna, på det han ej måtte kunna göra ett till, innehåller en mängd skulpturens och målarekonstens mästerverk. Bland de förra intages obetingadt främsta rummet af altaret, hvilket utfördt i hvit, svart och färgad marmor år 1697 skänktes till kyrkan af borgmästaren Friedenhagen.