Göteborgsposten – 27 augusti 1864, sida 1

under kolmörkan natt sveper den sräsande vågen säkerligen sitt svarta, med snöhvitt skum kantade bårtäcke omkring mången förhoppning och i mången hydda på de nakna skären sändas förtröstanssulla böner mot höjden för en på det trolösa hafvet gungande sader, make, son eller broder. Men — hvem vet? — kanske kommer September att försona hvad Augnsti bröt och godhetsfsullt skänka oss en allrasomtrefligaste liten eftersommar; sådant har man, minsann, sett förr en gång! Ingen stad på jorden kan vara treflig under ett ihållande regnväder, och derföre kan man väl mindre undra på, om vår eljest så beprisade stad under den förflutna veckan förefallit den resande så lagom treflig, särdeles som till vedervärdigheterna i naturen sällat sig andra af menniskohand åstadkomna, men tyvärr oundvikliga tillstökningar. Främst bland dessa kommer ovedersägligen Lilla Torgets och en del af Södra Hamngatans uppgrifning i och för nedläggning af nya rör för vattenledningen i stället för de gamla förruttnade, en åtgärd, hvilken såsom alldeles nödvändig, naturligtvis icke kan klandras, äfven om man kunde önska att den företagits något tidigare under en mindre ostadig årstid, då trafiken icke heller är så liflig som nu är fallet. Men hvem skulle icke med glädje ha fördragit dubbelt så stora obehag, om det varit rören till en ny och tidsenlig vattenledning som nedlagts istället för till den gamla? Emellertid torde denna procedur måhända komma att föranleda en högst nödvändig och af behofvet påkallad omläggning af Lilla Torget, hvilken med sin nötta och ojemna yta bragt månget oskyldigt menniskobarn och oskäligt hästkreatur på fall. Hvad som deremot icke torde vara fullt så ursäktligt som ifrågavarande uppgräfning. hvilken dessutom bedrifvits med en lotvärd raskhet, är den högst betäkliga långsamhet, hvarmed planeringsoch sänkningsarbetena vid Kaserntorget och S:t Eriks torg bedritvas. Ho är den vandrare som mäktat att torrskodd vandra genon. de vidsträckta gyttjepölar, hvilka under den förflutna veckan rullat sina grågula böljor omkring stenfoten af de hus, hvilka äro nog olyckliga att vara placerade vid något af dessa torg? Säkerligen komma dessa haf i miniatyr ännu att fortfara en god tid bortåt. Skada att det vackra augustimånskenet redan är förbi, eljest skulle de resp. innevånarne haft någon ersättning för sina vedermödor i det pittoreska skådespelet af månan, sBom, för att begagna en djerf bild af Nya Dagligt Allehandas korrespondent Conrad, i dess vågor ynglar (!) sin darrande bild?. Äfven Gustaf Adolfs torg tortfar att se skröpligt ut och, hvad värre är, Göteborgs Börs är undergräfd, ehuru lyckligtvis blott i figurlig bemärkelse, enär den stora trappan för närvarande repareras. Det tar sig emellertid rätt komiskt ut, när man ser ifriga affärsmän ila upp och ner för den smala landgång, som nu bildar en provisionel förbindelse mellan torget och Merkurii-templet. Att emellertid ingenting förmår att rubba affärernas gilla gång är tydligt, och ett nytt bevis på deras utveckling, sågo vi häromdagen, då en splitterny artikel, nemligen Kräftor, utgjorde föremål tör mycken köplust. Tilläggom dock att det icke var en ordinarie börsdag och att omsättningarne försiggick bland stenhoparne utanför Göteborgs stolthet. Artikeln lärer för öfrigt redan i början ha visat en tendens till tillbakagående. Inom restaurationernas verld inträffar med nästkommande Oktober en liten revolution. Börsens restauration, hvilken under en längre tid till allmänhetens stora belåtenhet föreståtts af hr Robert Graf, öfvertages vid den tiden, som bekant, af 2:ne unga, och som vi hoppas, friska viljor, hvarjemte lokalen kommer att undergå en väl behöflig reparation. Äfven restanratjonen på Göta källare kommer att tå sig en ny värd istället för sin gamla trefliga, af hvarjom och enom välkända värdinna, hvilken under vintrarne tros komma att draga sig tillbaka i privatlifvet för att endast om somrarne fungera som enväldig herrskarinna på — Alphyddan. Det är en ung tysk, hr Rohde, hvilken förut förestått restauration i Hamburg, som nu lärer komma att öfvertaga denna för ut väl ackrediterade rörelse. Det berättas att äfven denna lokal skall komma att erhålla en mera tidsenlig inredning och utvidgning, samt förmånen af biljard och särskilda rökoch tidningsrum. När härtill lägges det nya, men i allmänhetens ynnest redan fast rotade Hötel Phoenix och Frimurarelogens källare, med sina gamla och städse väl bibehållna anor, finner man att Göteborg eger icke mindre än 4 restaurationer at rang. Och ändå hörde vi någon häromdagen, som beklagade att icke en bekant restauratörs i Stockholm plan gick i ullbordan, att inköpa f. d. Brulinska, numera Rosenlötska huset och derstädes etablera på andra botten ett ståtligt Cat och i 2:a våninren (efter Göteborgsräkning en storartad Re