Göteborgsposten – 27 augusti 1864, sida 1

Ja, det lär väl icke vara värdt att längre söka sördölja den bedröfliga sanningen. att sommaren, som i år varit så kort, redan står på vippen att lemna oss och att den gråt milda hösten, med alla sina obehagliga tillbehör af reumatism och influensa, rycker oss allt närmare in på litvet. Stunden är kommen för eder J badgäster att lemna edra eldoradon, att sluta upp med detta dolce far niente på land och på vatten; för eder J omsorgsfulla husmödrar att återvända till edra komfortabla våningar för att granska hvad skada mått och mal djerfts att åstadkomma på edert väl ombonade husgeråd, att sörja för att det finnes fullt upp med ved i källare och på vind; och slutligen för eder J landstingsmän att lägga sista handen vid edra riksgagneliga motioner. Det ligger en slöja af ängslig duskighet öfver hela skapelsen och hypokondra och melankoliska naturer fantisera under dylika höstdagar säkerligen mera än annars ötver alltings förgänglighet, öfver Helvetesläran och tidens otro, öfver trichiner och gammal ost. Stormarne ryta längs våra kuster,