Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 2

nader, hvaremot resten 8,238 rdr 84 öre komma efterhand till behöfvande brandskadade att utdelas. Från och med d. 7 April till och med d. 21 Juni hafva alla mindre bemedlade och fattige inom köpingen sått sitt underhåll af födoämnen, som välgörenheten ställt till nöd A anordnande, och slutligeu den 2 Juli utdelades 50 skålp. kalfebönor och 30 xTall. socker som för samma ändamål ankommit, till 512 obemedlade qvinnor. Nödhjelpskomitgen har jemväl fått emottaga samt redovisat för en mängd klädespersedlar af alla slag, tör hvilka tacksigelser hembäras från icke mindre än 293 personer, som af dessa persedlar kommit i åtnjutande, Komiteen tillägger: Då ingen af de bättre lottade inom samhället, icke ens de som gjort de betydligaste förlusterna, väckt anspråk på andel i de influtne gåtvorna, har tack vare Gud och goda menniskor, nödhjelpskomicgen varit i tillfälle att med välgörenhetsmedlen fylla de största behofven, så att någon nöd för närvarande icke är för handen eller befaras; men, innan köpingen blir åter uppbyggd oc h dess alla innebyggare komma i full väerksamhet, erfordras vida större understöd än det, som kan beredas med i behåll varande tillgångar, och komitten emottager således fortfarande med största tacksamhet de gåfror, som välgörande menniskor ytterligare kunna vilja erbjuda. Köpingen Mönsterås. En korrespondent skrifver till Kalmartidningen Barometen: Det är sannerligen stor skada att icke Mönsterås, den blifvande staden, skall hafva ett inlopp så djupt att större fartyg kunna framkomma till bryggan. Nu lägger ångfartyget till vid Nynäs och en stackars passagerare måste antingen färdas en lång tjerdingsväg landvägen eller låta ro sig i land i hr P:s båt, som visserligen är bra, men ändå ej så beqväm som en bastant landgång. Det lärer ej vara särdeles svårt att muddra upp hamnen ända till bron, och det sker nog när Mönsterås blir stad kanske till och med dessförinnan. köpingens läge vid den lilla viken är serdeles trefligt, dess toilett blir med hvarje år allt mera vårdad, dess fruktbara omgifningar äro särdeles inbjudande, oaktadt torkan i här verkat mera menligt än längre söderut. Man skulle blott önska platsen mindre tätt bebyggd, ehuru icke så störande rymligt som Timmernabben. Allra mest fullbygdt viar det sig dock på torget der man uppfört alldeles nya timrade stationära marknadsstånd några få alnar framför boningshusen. Komedien: Bort med stånden! borde uppföras på torget i Mönsterås. — Fasta stånd på ewt torg taga sig ut som uppspända paraplyer i ett rum. De skräpa allt bra mycket, liksom andra gamla stånd här i verlden. Kronobäcks gamla klostermurar, som änitet så hårdt sammansogat, blifva med hvarje år alt längre, och ingen offrar i den helga källan. Blob några herrar göra Sima morgonpromenader dit. Nutidens kämpar kunna endast kureras vid Christvalla, med anor blott från gärdagen. Nya tider, nya beläten. Räddning af menni-kolif. Landskrona Tidning berättar, att en dag i förra veckan lnträfhäde, alt en jernvägsarbetare af våda töll baklanges i kanalen vid Landskrona på euvt djup at ungefär 10 fot. En af jernvägsdirektörerna, löjtn. v. Segebaden, som var tillstädes, kastade sig genast i vattnet och lyckades uppdraga karlen vid lit. Karl-bad besökes osantligt af helsosökande till ailt större antal. Från 1,461 badgäster år 1820 hade antalet ökats så my cket, att det ar 1863 var 7,363. En sorsarlig bröllopseld. I Marseille hade ett ungt brudpar, bruden var nyss fyllda 17 år, etter vigseln farit ut till ett landtställe, der ett talrikt sällskap vänner samlats för av fira dagen. Festen pågick just som bäst, då bruden plötsligen i ljus läga rusade in i så longen och en förfärande scen uppstod. Den blomstrande, sköna braden hade i trädgården räkat trampa på en undankastad kemisk tändsticka, som tattade eid och antänpe den tunna musslinskladningen. IIjelpen kom för sent; den olyckliga dog töljande morgon under de största lidauden. Eld-vadan i Limoges. Elden utbröt vid Rue des Arönes. Densamma och de henne omgitvande gatorna äro mycket trånga, hvadan elden genast fick riklig näring. Dertill kom att man hade långt efter vatten, hvilket atill earlen af Oakburn adresserade märktes, at Il kapten Chesnev. laftanan 45