Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 2

stod ej yttrandet om de till earlen af Oakburn adresserade brefven, som kommit till kapten Chesney. — Om han är död, fortfor mr Grey, är kapten Chesney lord af Oakburn, och brefven äro adressade till honom. Jag har nyss meddelat miss Chesney denna min öfvertygelse. Mr Carlton var för flegmatisk, för att röja någon förvåning. En annan skulle i sin öfverraskning släpt tömmarne eller forradt densamma på nagot annat sätt, men han endast teg. Kapten Chesney earl af Oakburn. Da voro ju hans döttrar ladyer! — Tror ni att det är så? — Jag tror icke, sade mr Grey, jag är öfvertygad derom. Adjö? — Adjö, upprepade den yngre läkaren, i det han lit sin häst känna piskan och tog af i bivägen, der han höll och väntade. Länge fick han dock icke vänta. Efter några minuter kom Laura Chesney, flimtande af sinnesrörelse och iruktan. Det regnade smakäringar, som ordspråket säger. Mr Carlten släppte sin istadiga häst — ty hästen tycktes motsträfvig och istadig den aftonen — och ilade fram för att möta och välkomna henne. Hon brast ut i en ström af tärar, när han lyste henne upp i vagnen under den häg: nande kuren. — 0, Lewis! jag skulle icke kunna gå igenom det ännu en gång! snyftade hon. Mr Grey höll på att hindra mig att komma. Det var en egen händelse, som det sedermera an