Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 2

märktes, att John Grey mötte dem båda den skickelsedigra aftonen, då de stodo i begrepp att fly. Laura, som ville iakttaga ett tillfälle, då hon kunde komma undan utan utt observeras, sick ut när hon visste att mr Grey var i förmaket med Jane och Lucy. Men hon blef skrämd ett par gånger, innan hon kom undan. Hon smög sig nedför trappan genom kökskorridoren och ut genom bakdörren. Då såg hon Judith komma ut ur brygghuset med ett tändt ljus i handen, och miss Laura maste smyga omkring hörnet af huset och vänta. När hon trodde att Judith aflägsnat sig, skyndade hon nedför stigen desto hastigare som hon hörde formaksklockan ringa, och hon kom in på den bredare vägen nära porten, hvarest stigen och gången, som förde till förstugudörren, förenades, när hon stötte på mr Grey. Miss Chesney hade dragit i klocksträngen i förmaket, för att någon skulle komma in och följa ut honom, men han hade förekommit detta genom sin stora snabbhet. Laura Cesneys hjerta klappade häftigt, och hon kände sig så förskräckt, att hon höll på att svimma. — God afton, miss Laura. Går ni ut en sådan regnig qväll? — Nel, visst icke. Jag — jag — kom för att se på I vädret, stammade Laura, hvilken det förekom som om ödet , satte sig emot hennes expedition. (Forts.)