Göteborgsposten – 26 augusti 1864, sida 1

annat åkdon, och genom denna utväg askulle han kunna undvika att någon observerade hans afresa. Han vågade icke visa sig på Stora Wennocks mera besökta jernvägsstation, hundrade ögon skulle ha känt igen dem der. Han bevarade sin hemlighet med stor skicklighet. Han skötte sitt yrke såsom vanligt och besökte sina patienter; han besökte dem till fots, på det att hästen måtte ha friska krafter for nattens resa. Han lät icke någon af dem veta, att han ämnade resa bort, emeden det kunde varit farligt; han sade icke ett ord derom till sina domestiker. Han at middag vid vanlig tid; sedan gick han upp på sitt rum i öfra våningen, och när det blef så mörkt att ljus måste tänd ringde och befallde fram sin vagn. Han lät den icke vänta en minut framför dörren utan gick ned med en nattsäck i handen. Pigan var i förstugan, när han gick igenom den, och sag på nattsäcken. Jag kommer att vara borta ågra dagar, sade han. Hon var alltför öfverraskad för att svara eller göra nåkon fråga; hon tyckte, att det var besynnerligt, att han resto bort så oförmodalt. Mr Carlton gick ut till orten, hvarvid vagnen holl. Eran stod vid hästens hufvud, klädd för itt följa sin herre. Det var s omma häst som varit illa ute den söndagsqviällen, hvarom redan talats Mr Carlton hade begagnat honom ungefir en vecka; Evan hade mycket hastigare blifvit atorställd. — Jag behöfvor dig icke med mig i qväll. Evan, sade husbonden när han tagit tömmarne, för att stiga upp. . Evan undrade hvart hans herre skulle fara, liksom